Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Seklens kultur i norskt landskap. II. Från Tröndelag och Västlandet. Av Jöran Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Seklens kultur i norskt lands kap
II.
Från Tröndelag och Västlandet
Av Jöran Mjöberg
i.
IL G RIMS VA GEN till Norge! Vägen
genom Dalarnes skogar, över Härjedalen
och Rörosvidda till Hellig Olavs kyrka i det
gamla Nidaros. Det är den vägen man bör
välja om man vill göra den spännande resan
genom rum och tid till Norges minnesrika
västkust, till storhetstidens och
nedgångstidens, bondekulturens och den akademiska
bildningens, målarnas och diktarnas,
kyrkans och världslighetens, landskapets och
individernas Norge.
Den första anhalten är Rörosvidda. För
en svensk måste dessa kala högfjällsvidder,
där snöstormen kan gå fram mitt i
högsommaren, skänka associationer av djupt
tragisk art. Här drabbades karolinernas
prövade och lidande Sverige kort tid efter Poltavas
ödesår av en ny, tung olycka, när Armfelts
armé frös bort i den rasande vinterstormen.
Det är märkligt att denna händelse inte
lyckats fängsla någon av våra egna
historiska författare. Den skulle ha varit ett
värdigt ämne för Karolinernas skapare,
men det blev i stället en norsk diktare
förunnat att resa Armfeltkarolinernas
litterära monument: Johan Falkberget i
Christi-anus Sextus, romanen om de svenska
gesällerna som arbetar i den dansknorska
gruvan på Röros och som genom hela sitt
liv för med sig minnena från den hemska
dödsmarschen över fjället. Christianus
Sextus är inte bara en stor historisk roman, det
är också ett verk framsprunget ur en
levande nordisk samkänsla, ur en inspiration
som är närmare besläktad med Selma
Lagerlöfs människokärlek och livstro än med
Heidenstams frostbitna hjältedyrkan.
Landskapet runt Trondheim, Tröndelag,
har i Norges historia en plats som ungefär
motsvarar Upplands i den svenska. Strax
utanför huvudstaden, som en gång var
norsk rikshuvudstad, låg Lade, det stora
hednatemplet, som brändes av kung Olav
Tryggvason. Som medeltida kyrkometropol
kan Trondheim jämföras med Sigtuna eller
Uppsala, men det hade också samma roll
som Mora stenar på Upplandsslätten, ty
det var här som kungarna valdes under
medeltiden. Trönderna var kaxiga herrar, och
en gång hände det, berättar Snorre, att de
för att värja sin frihet valde till konung en
hund, som genom trolldom fick mottaga
tre mans vett och efter sin död blev satt
i hög som andra monarker.
Ett tiotal mil nordost om Trondheim
ligger Stiklestad, där Norges helgonkonung,
Olav Haraldsson eller Hellig Olav, stupade.
Han var fördriven från sitt land, och från
Sverige kom han tillbaka för att med en
liten här söka återta riket. Bland hans män
var Torbrun Kolbrunarskald, som sjöng
om slaget och sin konung:
Stolt var Olavs hjerte,
på Stiklestad fram steg han,
blodige våpen fikk bite,
hæren hilste kampen.
Det finns många i Trondheim som menar,
att staden alltjämt borde vara Norges hu-
413
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
