Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Oslo Rådhus. Av Alf Liedholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oslo Rådhus
harmoni och därtill en hel del av den
sällsynta egenskapen grace. Axel Revold är
behagfull och det är knappast något
typiskt norskt. Han är lyrikern i kretsen och
har i bägge sina kortväggar i festgalleriet
skapat poetisk monumentalkonst, om
sammanställningen tillåtes. Lågmältheten i
hans klart byggda bildförkunnelse gör att
man i rådhusets salar, oftast vigda åt
1900-talsbarocken, riskerar att tappa bort honom.
Det skulle innebära en förlust. Han
kompletterar de expressivt livfulla
temperamenten och hos honom klingar i bildgestalt
åtskilligt av Griegs klara och ljuva melodik.
På var sin sida om den halvcirkelformade
stadsfullmäktigesalen löper två smala och
höga gallerier som får sitt sparsamma ljus
genom e^t fönster på ena kortväggen. Det
är rum vilka med hänsyn till sin karaktär
knappast borde förses med annat än en
rent ornamental dekor, men de har av
någon orsak fått ta emot Rådhusets
livfullaste fresker. Och liksom man i Firenze
vandrar till Palazzo Medici för att besöka
den merkantila släktens lilla huskapell
som — om minnet inte sviker —■ alldeles
saknar fönster men över vars väggar
Be-nozzo Gozzoli i ett oavbrutet tåg låter en
pregnant och färggnistrande procession dra
fram vilken alltjämt förtrollar, så vågar
man profetera att konstintresserade under
generationer kommer att uppsöka Oslo
Rådhus för att där uppleva Per Krohgs
fresker, ty jämte Sørensens väggmåleri är
de Rådhusets yppersta konstnärliga
manifestation.
Som den okonventionelle och orädde
konstnär Per Krohg alltid varit har han
vid genomförandet av sin uppgift klokt
nog tagit tjuren vid hornen, och som
nödvändig takarmatur, även verksam under
dagen, låtit måttligt förklädda elektriska
strålkastare ingå i den konstnärliga
utsmyckningen. Krohg har genom denna
fyndiga åtgärd skaffat sig det låt vara
artificiella ljus, som hans verk med nödvändig-
Foto: O. Væring.
Detalj från Axel Revolds
freskomål-ning i Festgalleriet.
het behöver. Och han tar hem spelet med
glans. Alltjämt på nynorskt barockmaner
låter han i sin flödande bildframställning,
som han genom sina strålkastare gjort
oberoende av den särdeles sparsamma naturliga
ljuskällan, inte hejda sig av väggarnas
gränser utan för vid önskan gestaltningen
utanför dem. Krohgs motiv — Byen og dens
oppland — har förtjänsten att inte för sin
gestaltning tarva symboler. Och med sin i
flera avseenden elektriserade form, så fylld
av esprit, ger Per Krohg en talande och
koloristiskt märklig bild av de sista
årtiondenas Oslo. Freskerna har från ovan till
nedan en dansande rytm som snabbt nog
tvingar betraktaren med i bildkarusellen.
De höljer in det avlånga rummet i sitt
bildspråk, upphävande dess gränser, vilket
fresker egentligen inte bör göra, och skapar
en nutida motsvarighet till romantikens
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
