Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den absoluta verkligheten. En studie i Rabbe Enckells diktning. Av Bengt Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt Holm qv ist
Eller trodde han det? Sannolikt inte, vad
möjligheterna att fasthålla idyllen beträffar;
aningen om stundande ofärd beledsagar
tidigt diktarens lyckotillstånd. Däremot har
Enckell först sent reviderat sin uppfattning
om jaget och personligheten — ensidig i sin
allmänna form, inom vissa gränser
konstnärligt fruktbar men otillräcklig som
försvarsposition mot »förnuftets anfall» och (än mera)
mot yttervärldens krav. Omedvetet fanns det
i tron på den egna naturen, rationaliserad
till en teori om den »produktiva människans»
villkor överhuvud taget, en ansats till hybris,
till ett högmod som måste bli illa medfaret
när stormarna kom. Men Rabbe Enckell stod
rycken. Och med åren har han funnit vägen
till en annan och djupare — men också
bistrare — frihet än den ursprungliga.
Jagiskheten blev klassicitet; steget är inte
så långt som det ser ut, men det är svårt.
Sorgen blev resignation; steget är längre än
det ser ut, men inte lättare. Enckells
mänskliga och konstnärliga utveckling beskriver
en kurva, vars ännu oavslutade förlopp har
en så hög och klar spänning, att man lätt
frestas överföra den till ett alltför
»meningsfullt» koordinatsystem. Diktaren har •—- skrev
Rabbe Enckell för femton år sedan — »satt
hela sitt liv som insats och är därför inte
otålig», han har »inställt sin gärning på lång sikt
och vet att enskildheterna få sin vikt och
betydelse först ur det hela». Enckells tålighet
har belönats så rikt, att en metafysisk
bio-grafering ligger nära till hands: med
ödesdramat som formel och en kvartssekellång
utveckling som facit, med »Andedräkt av
koppar» som bakgrund till »Flöjtblåsarlycka».
Men om enskildheterna som sådana (inte deras
»vikt och betydelse») ska framträda med
riktiga proportioner, måste vi komma ihåg att de
oberoende av allt tålamod eller all otålighet
dock har lytt under slumpens — i Enckells
fall till slut nådiga — välde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
