Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Albrecht Altdorfer. Av Thomas Paulsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thomas Paulsson
klassikern Goethe och romantikern
Schle-gel hyllar två helt olika ideal. Vad Schlegel
hade sett, när han skrev sin artikel var
Altdorfers »Alexanderslaget», som hade
utförts för hertig Wilhelm IV av Bayern att
tillsammans med några andra skildringar
av berömda drabbningar vara
väggdekorationer i hans slott.
Schlegel framhåller att tavlan är en
glorifiering av den gamla tyska
riddaran-dan. Men den är inte framställd på
klassiskt manér, utan konstnären har arbetat
på medeltida sätt. Schlegel använder ordet
»Weltmeer» för att karakterisera tavlan,
och därmed syftar han på den väldiga
anhopningen av både handling och allegori i
samma tavla. Just detta är något
betecknande för det medeltida synsättet, menar
Schlegel. Härmassorna är inte framställda
huller om buller. Ändå framstår Altdorfers
gruppering som rörlig. Det dynamiska i
tavlan får sin tyngdpunkt i himlen med solen,
som får ett explosivt utseende. För Schlegel
framstår tavlan inte bara som ett landskap,
som en historiemålning eller batalj skildring
utan som allt detta på en gång och samtidigt
något mer.
Det är en väldig kontrast mellan
Sand-rarts torra konstateranden och Schlegels
entusiastiska tolkning av Altdorfers
målning. Ändå framhåller Schlegel, att han som
ideal för måleriet sätter »fulländning» och
»sirlighet». I ett urval av vad han bäst
tycker om, skulle just dessa två ord stå för
hans urvalskriterier. Trots att Altdorfers
»Alexanderslag» inte uppfyller dessa två
krav, anser Schlegel att det vida
överträffar allt vad han dittills sett. Senare
tiders konsthistoriker av olika skolor har
fört forskningen vidare utöver Sandrarts
korta personhistoriska notis och Schlegels
poetiska tolkning. Voss, Tietze, Friedländer
och Baldass har blivit de väsentliga
forskningskällorna om Altdorfers liv och verk.
Med säkerhet kan man inte fastställa
Altdorfers födelseår, men troligen var det 1480.
Man har slutit sig till detta årtal, därför
att han fick borgarrätt i sin hemstad
Regensburg år 1505. Minimiåldern för en
borgare var tjugofem år. Dokumentet, som
tillförsäkrade honom borgarrätten, är det
första spår man hittat efter Altdorfer. Föga
om hans tidigare liv är känt, och även hans
senare levnadsöden är höljda i dunkel.
Altdorfers far hette Ulrich och var
brevmålare, det vill säga: han framställde
titelblad, vinjetter och anfanger i allehanda
småskrifter, som i dåtidens Tyskland
publicerades i stort antal. Det var sannolikt i sin
fars verkstad, som Albrecht fick sin första
utbildning. Mot slutet av 1400-talet
lämnade familjen Regensburg av ekonomiska
skäl.
Albrecht uppehöll sig först i Pfalz och
företog gesällvandringar i Nordtyrolen och
Bayern, men man svävar i ovisshet om
vilka router han nyttjat, på vilka orter han
vistats och hos vilka konstnärer han kan
ha studerat. Det är för övrigt en ovisshet
som gäller även för hans senare resor.
Troligt är emellertid att han i början av
1510-talet företog en resa i Donaudalen, som blev
av betydelse för honom, inte minst därför
att han då torde ha tagit starka intryck av
Michael Pachers »St Wolfgangsaltare».
Möjligt är också att han under resan studerat
några av Lucas Cranachs ungdomsarbeten
från början av 1500-talet.
Altdorfer återvände efter sin studietid
till Regensburg, där han snart vann en
aktad samhällsställning. Han gifte sig,
skaffade sig två hus, och 1519 invaldes han i
stadens »yttre råd». Det var en tid då
Regensburg skakades av oroligheter liksom så
många andra av Tysklands städer.
Judeförföljelser florerade, och rådet beslutade att
riva synagogan. Där den stått började man
bygga en kyrka, vars förste byggmästare
dör. Altdorfer blir hans efterträdare. Några
år senare, 1526, blir han vad som i våra
dagar närmast skulle kallas stadsarkitekt.
Detta år, som var så betydelsefullt i Alt-
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
