Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Margot Asquith in memoriam. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glen House.
Margot Asquith in memoriam
Av Carl-Gustaf Thomasson
MIN DÖD blivit känd kommer
säkert tidningar, vänner, dårar och främlingar
att skriva någonting om mig. Det kommer de
att göra inte därför att jag själv varit berömd
utan därför att jag hade vett att gifta mig
med en berömd man och haft lyckan leva
bland intressanta människor.»
Detta uttalande av Lady Oxford and
Asquith, tidigare känd som Mrs Margot
Asquith, återfinnes i hennes sista bok Off
the Record (»Vid sidan om dagboken»), som
utkom 1943. Uttalandet är karakteristiskt
för klarsynen och illusionslösheten hos den
som nedskrev det men är kanske ändå inte
riktigt ärligt. Sant är att hennes samvaro
med »intressanta människor», så som hon
skildrar den i sina böcker, betydde mycket
och har mycket att ge en eftervärld. Sant är
vidare att hennes person kom i rampljuset på
ett sätt som den annars inte skulle ha gjort
tack vare hennes äktenskap med H. H.
Asquith. Men det är en överdrift, en från
hennes sida något oväntad och missvisande
blygsamhet när hon antyder, att eftervärldens
intresse för hennes person skulle vara mer
eller mindre beroende av de två ovan berörda
faktorerna. Hennes ryktbarhet byggde främst
på henne själv, på hennes egen personlighet,
och hon var känd och fruktad långt innan
hon ens visste vem H. H. Asquith var. Hennes
vitalitet, esprit och slagfärdighet förskaffade
henne tidigt en position, som varit få kvinnor
i England förunnad. Hon spelade en tidvis
stor roll både framför och bakom de kulisser,
som avskärmar händelserna på den stora
scenen. I hennes böcker finns ovedersägliga
bevis för detta. Hennes olika självbiografiska
arbeten bygger mer eller mindre direkt på ett
ganska invändningsfritt primärmaterial: en
under åren 1878-—1920 med minutiös
noggrannhet förd dagbok, vars uppgifter som
regel har stödet av samtida dokument och
över huvud förstahandsmeddelanden.
Margot Asquith eller Margot Oxford, som
hon kallade sig efter makens upphöjelse till
Earl of Oxford and Asquith 1925, avled den
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
