Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Några nyupptäckta Roslinska famljeporträtt. Av Gunnar W. Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar W. Lundberg
sin konung. De två rödkritsteckningarna
av en ung man ur Destailleurs samling i
Carnavaletmuseet, i vilka man velat
igenkänna den unge Roslins drag, kunna vi
tyvärr icke godkänna. Samlingen är känd
för sina många tvivelaktigheter och
påskriften »Mr Roslin peintre suédois» är av
mycket sent datum. Av allt att döma ha
dessa små porträttskisser intet att göra
med vår målare — en starkt vägande orsak
varför de ej heller medtogos på den stora
svenska utställningen »La Suéde et Paris»
i Carnavaletmuseet 1947.1
Ehuru Roslin i sin ungdom sysslade med
miniatyrmåleri, torde icke heller den lilla
ovala gouachen, tillhörande Ottergrens
samling och som Svenska Porträttarkivet
försiktigtvis försett med ett frågetecken i
sin Index (II, sid. 691), ha något med
Roslin att skaffa. Ej heller kan Malmö
museums vackra porträttskiss, som en
forskare redan 1930 i Svenska Dagbladet
(16 nov.) publicerade som »Ett nyupptäckt
självporträtt av Alexander Roslin», av en
kritisk forskning godtagas. Författaren har
nyligen i en tidningsartikel2 bevisat att
nämnda porträttskiss endast är en
förstudie till Roslins vackra porträtt av
arkitekten Jean Erik Rehn, som finnes hos
grevinnan Hedvig Piper på Bellinga slott i
Skåne.
Under sin vistelse vid det hertigliga
hovet i Parma i början av 1750-talet — en
intressant period i Roslins liv som ännu
långt ifrån är utforskad — torde han även
ha återgivit sina egna drag. På en
utställning i Pittipalatset i Florens såg
Roslinkännaren Axel Gauffin redan 1922 en
Paviamålaren Guiseppe Baldrighi (1723
—1802) tillskriven gruppkomposition av
konstnären och tvenne kolleger, som då
tillhörde en för konsthandel ingalunda
1 En av dem avbildad av B. A. Mattisson,
Tidskrift för Konstvetenskap, Lund 1925—26,
sid. 16.
2 Sydsvenska Dagbladet-Snällposten, 14 aug.
1950.
främmande greve Alexander Contini i Rom.
Att den mellersta figuren återgav Roslins
drag var för Gauffin ingen svårighet att
se och han skriver även att »släktskapen
med Roslins målningssätt är påtaglig»8.
Denna tavla har docenten Carl Nordenfalk
nyligen återfunnit i kanadensiska
Nationalgalleriet i Ottawa, för vilken uppgift jag
stannar i stor tacksamhetsskuld till honom.
Under min resa i Italien i början av juni
förra året för att en smula söka följa
Roslin i spåren, fann jag i Parma
ytterligare tvenne exemplar av denna mer
intressanta än vackra målning, ett i slottets
samling, som här avbildas (bild 1), och ett
annat,ganska illa medfaret, i stadens rådhus.
Här gives icke utrymme att närmare
behandla alla de Roslinska självporträtten,
hur givande ämnet än kunde vara. Vi nämna
endast att han på Salongen 1755 utställde
sitt porträtt, en s. k. vaxmålning »suivant
le procédé de M. le Comte de Caylus»,
troligen det som Floding har återgivit i gravyr.
Även till Salongerna 1783 och 1791 sände
han sin bild. Välkända äro självporträtten
i Sachs, Wijks, Braathens, Michaelssons,
Lamms, Westerbergs, Tamms och
grevinnan Béraudiéres samlingar liksom
miniatyren i vårt Nationalmuseum, porträttet i
Jacquemart-Andrémuseet i Paris och den
ovan nämnda bilden i Uffiziegalleriet,
vartill en kvalitativt överlägsen replik finnes
hos den österrikiska friherrinnan Maria von
Reitzes-Marienwert i New York. I detta
sammanhang kan det även vara orsak att
påpeka, att det strålande Roslinporträttet,
signerat »Roslin Suédois a Paris 1766», i
Louvremuseet, icke kan vara något
självporträtt såsom en tidigare författare velat
pretendera.1 En replik i pastell finnes i den
Veil-Picardska samlingen i Paris och
utlånades till den svenska utställningen i
Carnavaletmuseet.
3 Svensk sjuttonhundratalskonst under
redaktion av Axel Gauffin, 1923, sid. 95.
4 B. A. Mattisson, anf. arb., avb. sid. 17.
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
