Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Rosen från Cernobbio. Av Eduardo Mallea. Övers. av Carl C:son Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eduardo Mallea
Och han har ett sätt — ett sätt som strålar
ut från det älskvärda ansiktet och de glada,
lysande ögonen — som får henne att känna
sig vek och på ett förunderligt sätt
tilltalad ... Så diskret han är, då han till sist
går och ber om tillåtelse att få titta in
någon gång och byta några ord med henne!
»För det är ju klart, att man inte alltid
kan göra av med hela avlöningen på
blommor, när det blir dyrare att leva dag för
dag. Ja, någon gång, förstås, men om man
också inte köper någonting kanske man
ändå kan få titta in och prata ett slag?»
Den kvällen anförtrodde Berta i tysthet
sitt hjärtas hemlighet åt de
uppmärksamma callorna. (Det var två dussin
praktfulla exemplar från Tigre, och de var som
skapta för feststämningen i hennes ime.)
Världen hade just öppnat sig: till slut
kunde hon se också på den som på en
blomma. Hon kände hur ljuvligt och milt allting
öppnade sig. Och hon själv, hade hon
kanske inte just fått sin unga själ upptinad
av en stor, rik känsla?
Kassörsaspiranten i den nystartade
kon-signationsfirman, unge Ismael Gamarrera,
köpte en massa blommor veckan därpå.
Och en timme sedan de sagt adjö, sedan
de växlat blyga ord, skrattat tillsammans
och gjort några betydelselösa
anmärkningar, fick Berta som present tillbaka den
blomsterbukett hon just sålt. . .
Hon rodnade, liksom vore det brottsligt
att taga emot i gåva något som just sålts.
Men dagen därpå mötte den unge
kassörsaspiranten i den nystartade
konsignations-firman hennes bestörta invändningar och
fick henne att övervinna alla skrupler med
en komisk, ceremoniös gest. Ibland gjorde
han verkligen intryck att vara en riktig
herreman. De hade gjort upp att han
formellt skulle tala med Nicolås Cusa den
tju-gutredje februari. När de kom överens härom
fattades två veckor. Hur skulle hennes far
reagera, med sitt ständigt tilltagande dåliga
humör? Berta darrade. Ismael Gamarrera
var optimistisk. »Skulle han möjligen,
socialt eller personligen, ha något emot mig?
Jag skulle gärna vilja träffa honom. Och
lyckas det inte så rövar jag bort er, för
tusan ...» Berta smålog.
På morgonen den tjuguförsta februari låg
den vätskesprängda kroppen, Nicolas Cusas
kropp, stel i sängen. Skräckslagen sprang
Berta efter hjälp. De uppskakade
grannarna kom, konditorn, den mystiske
mannen från andra sidan gatan. Och när Ismael
Gamarrera anlände på eftermiddagen fann
han huset förvandlat till en gravkammare,
fullt av främmande människor, av
obekanta ansikten, av obehärskade röster, av
prosaiska begravningsförberedelser, av
tjänstemän, av biträden, och mitt ibland
dem ett sörjande väsen.
IV.
Berta var tillintetgjord, tre dagar satt
hon och stirrade genom blomsterhandelns
halvslutna persienner på brons järnbåge;
hon var ensam som hyacinten eller som Gud.
Fjärde dagen gick hon in på att ta emot
Ismael Gamarrera, som varit henne till så
mycken hjälp den förfärliga dagen. Hon
log då han omfamnade och kysste henne,
och hon kände en hemlig, kysk, ljuv
förtrollning som hon aldrig kunnat föreställa
sig. Ismael yrkade på att de skulle stänga
affären och flytta till ett hus som låg
närmare konsignationsfirmans kontor, det
finaste hus de kunde kosta på sig; Berta satte
sig emot det; allt ivrigare insisterade
Ismael: »Ett nytt, trevligt hus ...». Han skulle
spara en stor del av sin lön; Berta bad
honom att de aldrig skulle lämna
blomsteraffären, där kunde hon hålla till och sälja
litet blommor och så hjälpa honom med
några blygsamma inkomster. »Nej, nej»,
opponerade han sig. Men sedan gav han med
sig.
Några månader förflöt, och de inskränkte
sig till att promenera över bron och några
kvarter på de närmaste gatorna. I kvarte-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
