Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Paul Belmondo — skulptör från Alger. Av Per Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Persson
Madame Marthe Mercier. Brons.
(Privat ägo).
och yta bildar redan i teckningen ett
samspel, som röjer att konstnären på detta
tidiga stadium exakt vet, hur han vill ha
det färdiga verket utformat. Allt går ut
på att få gestalterna att röra sig i rummet,
som vore de skapade av kött och blod.
Belmondo älskar att gestalta den
feminina nakenheten i sin kroppsliga
smidighet, liksom han så ofta också låter den
maskulina skönheten stiga fram i sin
mest expressiva kraft. Hans talrika
teckningar av nakna figurer, synnerligen väl
och målmedvetet utförda, har skänkt
honom ett allt säkrare handlag från år till
år och givit honom hans nuvarande
rangplats som skulptör.
Mindre traditionsbunden i sina modeller
än i sina porträtt har Belmondo just i sitt
arbete med klassiska motiv fått tillfälle
att tillfredsställa sin allra djupaste
ska-parlängtan. Hans kärlek till eurythmi
i arkitektoniskt stränga former och hans
längtan efter den antika renheten, men
också dess charm och sensualitet är lätt
påvisbar. Belmondo har också illustrerat
en upplaga av Teokritos’ Idyller (Editions
Maximilien Vox) och vidare samlingen
Amours av Lucien de Samosate (i R.
Peyre-fittes översättning på Jean Vigneaus förlag).
Då man talar om Belmondo med
museimän och konstkritiker i Alger, den stad
där hans barndoms- och ungdomsår
förflöt, nämns hans namn numera både med
vördnad och beundran. Och lätt kommer
ett stänk av vemod in i samtalet. Men hade
nog helst velat se honom arbeta sig till
klarhet i en ateljé söder om Medelhavet.
Man stryker nu än tydligare under ett av
de första omdömen, som skrevs om honom
av den förstående kritikern Gustave S.
Mercier i Echo d’Alger den 10 december
1932. Det var med anledning av Belmondos
egentliga debut, och där hette det bl. a.:
»På samma gång som skulptören
Belmondos verk nu träder in i Musée du
Luxembourg har konstnären erhållit Algers
stora konststipendium. Dessa två officiella
ärebetygelser drar på en gång upp på den
moderna konstens scen en stor algeriansk
konstnär, gammal elev vid Ecole des
Beaux Arts i Alger, där hans lärare,
skulptören Georges Béguet från första början
lagt märke till elevens naturbegåvning.
Vi kommer alltid att inom oss behålla
minnet av de två första bysterna, som han
ställde ut i Salon des Orientalistes 1917.
Vi tvekade inte då att i honom se en av
dessa begåvade artister, vars framtid tycks
vara förutbestämd genom utomordentligt
rika naturgåvor, givna redan vid födelsen.
—■–––Det är för oss en stor glädje att se,
hur Paul Belmondo motsvarade alla de
förhoppningar vi då hyste till honom och
som vi varit bland de första att framhålla
utan reservationer. Det är den bästa lönen en
kritiker kan få, detta att en dag konstatera
att han inte misstagit sig i sina profetior.»
Sedan dess har Belmondo blivit föremål
för många smickrande utmärkelser både i
trycksvärta och i salong, men om jag fattat
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
