Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evert Lundquist. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teddy Brunius
lyckats forma monumentalt i Munchs och
Willumsens anda — användes nu i
exalta-tion. Kontraster i grönt och gult samt
ut-levelsens bisarra motiv visade mer än en
beröringspunkt med Toulouse-Lautrec.
1935 arbetade han med tunga mörka
färger och med morbida motiv som anknöt
till Goya — och här finner man ett samband
med kamraten Roland Kempes spanska
motiv som visades vid debuten 1936 —,
en inställning som 1936 fick vika för en
ljusare och gladare impressionistisk
inställning. Endast en gång under perioden 1935
—38 nådde han en avsedd monumentalstil
— ett träd återgivet med dristig
diagonalkomposition och med massiv färgansättning.
Pendlingen mellan de olika tendenserna av
expressionism och impressionism, av
suggestiv stilisering och romantisk
motivkärlek blev aldrig harmoniskt överbyggd. Att
den uppjagade intensiteten och exaltationen
under dessa år inte var konstnärlig
affektation framgår av att konstnären drabbades
av en svår depression från oktober 1936 till
juni följande år, då han var totalt
improduktiv. I Viken i Skåne kunde han sedan
återuppta sitt arbete vid Öresund och
utföra soldismättade målningar — främst
hamnen i Helsingör som är en lycklig
monumentalisering av de impressionistiska
strävandena. Men det var en psykiskt
spänd period dessa år som tidtals bara
blev en dateringstid för teckningar. Ur
svårigheterna utlöstes dock en ny
inflammerad lyskraft. De litterära motiven —
»Maskerad», »Skottet» — visar hur han
sökte ge personliga uttryck för sina
konflikter hellre än att låta dem kristalliseras
i abstrakt monumentalitet.
I januari 1938 ställde han för andra
gången ut på Konstnärshuset. Denna gång
visade han trettio oljemålningar i större
format än förra gången och grupperade
kring »Jardin du Luxembourg». Tjugofyra
teckningar slöt sig till den enhetliga
samlingen. Gotthard Johansson fäste sig vid
färgens kalla glöd »sprakande i orange,
violett och isigt grönt» samt vid
målningarnas blekt lysande ansikten mot tätnande
skuggor. Färgskalan hade blivit blond och
erhållit Bonnards mjukhet (Svenska
Dagbladet den 7/1 1938). Med denna
utställning konsoliderade Evert Lundquist sitt
läge i 30-talsmåleriet som en av de
intressantaste koloristerna. Utställningen gav
också ett intensivt budskap i tungt och
suggestivt ljusdunkel från en målare med
både konstnärliga och personliga problem.
Otillfredsställd med det subjektiva och
splittrade i detta måleri pendlade han nu
mot en enhetlig monumental formgivning.
Under åren 1938—41 skapar han sina
största och mest balanserade kompositioner
— i mitt tycke denna konstepoks
huvudverk. I klassiskt lugn och med medveten
insikt och uppdriven arbetstakt utarbetade
han komposition efter komposition. Själv
anser han att det brast i naturupplevelse
och spontaneitet. Bildytorna kartlades
tvådimensionellt i varierande fält med
gränslinjer och luddig faktur i pastos färg vilket
gav bildytan mjukhet och variation.
Färgskalan var blond och kompositionerna
abstrakta motiv med gestalter i landskap.
Gränslinjerna ådrade sig fram mellan
färgfälten som på en karta över stridiga zoner,
och han utnyttjade färgerfarenheterna från
sitt expressionistiska måleri. Själv kallar
han dessa verk för uttryck för den andra
syntesen (den första ägde rum 1933—34)
med lineär monumentalstil. Han inskränkte
kompositionen till två dimensioner. Den
klassiska skulpturens balanserade
variationsrika reliefyta förespeglade honom i
fakturens djupdimension. Den
arkitektoniska slutenheten spelade med intellektuella
bevekelsegrunder och reaktioner snarare än
med en ytligt sensibel upplevelse, men för
en känslig betraktare kan dessa bildytor
organiseras i sensuella klimat som betingas
av spänningen mellan färgfälten, de
kur-vande gränslinjerna och den mjukt be-
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
