Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evert Lundquist. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teddy Brunius
somrarna målade han på Utö och på Öland
för att hösten 1948 bege sig till Taormina
på Sicilien där han vistades intill maj 1949.
På Sicilien upplevde han jord och ljus
med »Rembrandts must men med Cézannes
klarhet och rena enkelhet». Gammal och
ny keramik och arkaisk skulptur gav
honom känslan av att vara vid
konsttraditionens ursprung. Lergodset var av jordisk
enkelhet, och inför dessa föremål fick hans
målningars jordfärg en ny innebörd och
luftighet. När han ställde ut trettio
oljemålningar i Samlarens små rum i oktober
1949, var det just de keramiska
incitamenten som framhävdes i recensionerna. Man
såg hur han arbetade med färgmaterian
som keramikern med lergodset. Palmgren (i
Aftonbladet den 13/10 1949) framhöll att
han fått Aguélis svala innerlighet i färgen.
Men i denna lokal visade sig en elementär
svårighet i det pastosa måleriet. Det starka
sidljuset visade hur ömtåligt Lundquists
måleri är för belysning. Upphöjningarna i
fakturen skapar slagskuggor, som hör till
de oavsiktliga effekterna i detta måleri.
Det rena måleriet befriade honom från
de monumentala anspråken. Det spontana
uttrycket återkom inför naturen som han
en gång hade erfarit skapandet i sin
oerfarenhets »guldålder» i Frankrike 1924. Men
nu hade han en lång utvecklings erfarenheter
och tekniska register att utnyttja. Efter
tjugoårig jäsning vågar han i sin mogna
medelålder tro att han har nått ett mål
av harmoni med rik variation. Han arbetar
vidare med stilleben med fåglar, och
framför allt i »Cypressen» av år 1950 visar han
hur han kan få jordfärger att lysa på
klarblå undermålning. Det enda trädet med det
olivmatta skuggkorset i kronan visar hur
mycket och hur lite av motivet som kommer
med i denna fas av hans måleri. Det »rena»
måleriet bygger inte på andra effekter än
färgen och formen för upplevelsen. Men
renheten kan finnas i konstnärens uppsåt när
den saknas hos betraktaren och vice versa.
Ingen garanterar att denna cypress
upplevs sensuellt och epikureiskt med alla
minnen och sinnen och att motivet spelar
en stor roll. Om Evert Lundquist lyckas
med detta, har han målat långt förbi sin
»rena» doktrin och förenat sin renhet i
gestaltningen med sensualitet. Något som
jag tror att han har gjort.
Mot slutet av 40-talet målade han i
Salt-sjö-Duvnäs, på Utö och i Trosa. 1950
företog han en hastig resa till Paris, varpå
han gjorde en återblickande utställning på
Färg och Form hösten 1950 med närmare
hundra oljemålningar från tiden efter den
retrospektiva utställningen 1944. I
samband med denna utställning skrev Gotthard
Johansson (i Svenska Dagbladet 4 och
14/10 1950), att Saltsjö-Duvnäs-gruppens
målare arbetade med balans mellan
intellektuellt och emotionellt. Att Evert
Lundquist inte hade blivit uppskattad så mycket
som sina »lärjungar» ansåg han berodde på
en djupare medvetenhet om problemen.
1950 anser sig Evert Lundquist ha nått
en viss mognad i sitt måleri. Hans
pendlande utveckling har drivit honom långt
från stagnationens ro. När man skall
beskriva detta måleri tvingas man ständigt till
förkortningar, till bilder och måhända
förhastade värderingsuttryck. Ett uttryck av
sådan beskaffenhet är »monumental form».
Med detta menar jag att motivet ges
allmängiltighet genom att detaljerna
reduceras. I Courbets måleri, som ändå var
berättande, fanns en sådan tendens att skapa
allmängiltighet, enhetlighet, storhet i
motivet. En sådan motivbehandling är
genomgående i Evert Lundquists måleri. Ett
annat ord av denna beskaffenhet är
»färgförenkling». Med detta menar jag att man
finner en dominantfärg på bildytan, eller
om det är flera färger så är de närliggande
på spektrum eller har blivit blandade med
varandra så att man kan tala om kontraster
av nyanser. Detta är vanligt i Evert
Lundquists måleri. Slutligen kan man tala om
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
