- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
350

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Söderberg i sin diktning. Av Lennart Josephson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lennart Josephson

av den rike hovkamrern. Doktorn,
styckets resonör, som i så många avseenden
påminner om författaren själv, vill däremot
gärna inta sin »enkla fylla i samma rum
som ett par unga arbetare».

I »Hjärtats oro» som skrevs under
stor-strejksåret är Hjalmar Söderberg fylld av
allvar inför situationen, han intar en
medlande inställning till de stridande parterna,
men hans sympatier för arbetarklassen är
ändå fullt synbara.

»Hjärtats oro» skrevs i Danmark, där
Hjalmar Söderberg sedan definitivt
bosatte sig. Men boken handlar till stor del om
svenska förhållanden. Det kunde vara värt
att nämnas, hur intensivt han hängde fast
vid Sverige, hur ivrigt han följde allt vad
som försiggick här, medan han däremot
endast flyktigt talar om det land där han
levde den senare delen av sitt liv. Kanske
blottar han sina känslor mest uppenbart,
då han — hur olikt den gängse bilden av
honom det än förefaller — kan gripas av
nittiotalets nationella patos. »Jag vill att
mitt folk skall taga det rum som
tillkommer det», skriver han i »Hjärtats oro» och
citerar Heidenstam: »Vi vilja gå i täten
och icke räknas till trossen.» Samma
inställning gjorde han sig till tolk för 1940, då
han i Handelstidningen riktade ett tack
till tre Finlandsaktivister. Han vill se
Sverige på den rätta sidan i kampen för
civilisationen och det är den svenska
kulturen i ordets vidaste mening som omfattas
av hans patriotism.

Att bandet med Sverige var oslitbart
hänger också samman med hans privatliv.
Hans barn var bosatta här, men också
kontakten med de gamla vännerna bibehöll
han.

Till de vänner med vilka han mer eller
mindre oavbrutet uppehöll en livlig
kontakt under större delen av sitt liv hörde
Bo Bergman själv. Det säger något, att
den Söderbergska handskriftssamlingen i
Göteborgs stadsbibliotek omfattar bl. a.

etthundrafemtiofem brev till Hjalmar
Söderberg från Bo Bergman. Denne har själv i
»Hågkomster och livsintryck» i ovanligt
varma ordalag talat om deras vänskap.
Några motsvarande vänskapsbetygelser träffar
man inte alls på i minnesteckningen.
Däremot framkommer det då och då —- tyvärr
alltför sällan och knapphändigt — att det
är en djupt initierad person som talar.

Redan den tidiga barndomsmiljön blir här
skildrad av ett ögonvittne. Det har gjorts
tidigare, av Carl G. Laurin, men det är av
större intresse att som här få bekräftat
hur troget och hur ofta Hjalmar Söderbergs
barnskildringar återgår på de egna
minnesbilderna, hur tydligt de levde kvar inom
honom. Det var två vitt skilda världar han
konfronterades med, dels gatans och skolans
där den svage och opraktiske pojken
plågades fysiskt och psykiskt av starkare
kamrater, dels hemmets med dess ombonade,
idylliska trygghet (Antagligen finns det
en och annan som vill se gårdshuset där
Hjalmar Söder berg-Martin Birck växte upp
och det som är kvar av gården där han lekte.
För den skull kan det vara skäl att tala
om adressen: Majorsgatan 12, inte som Bo
Bergman uppger 8 B; tidigare var husets
nummer 10 A).

Om Hjalmar Söderbergs liv sedan han
lämnar barndomshemmet får vi bara några
få yttre fakta. Ibland har dock Hjalmar
Söderberg själv varit mera öppenhjärtig
och meddelsam. Han har t. ex. ironiskt och
bittert skildrat småstadsmentaliteten och
småskurenheten på den
Kristianstadsredak-tion där han en tid arbetade. Det var då
han fick sitt första bidrag till Ord och Bild
antaget och därigenom kunde hoppas att
bli uppmärksammad i Stockholm. Snart
flydde han dit från småstaden och blev
efter några år och sedan han gjort en
omdiskuterad debut som romanförfattare
knuten till Svenska Dagbladet. Också dess
redaktion och journalistvärlden i Stockholm
har han skildrat; den presenteras i
med

350

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free