Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På promenad med marginalpoeten. Av Günter Dallmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På promenad med marginalpoeten
delspolitiken tätt vid horisonten. Det kan
vara en händelse att ta vara på också, när
musikerna vill ha ledigt en dag i veckan
och det följaktligen blir en musikfri dag
resp, kväll på restaurangerna:
Konst, sade G. K. Chesterton, bör njutas i
koncentrat.
Ingen går till en skön symfonikonsert och tar sig
ett medhavt mål mat.
Ingen njuter en tavla på vernissage under läppjan
på Grönstedts Blå.
Det är nämligen endast på restaurang som folk
vill bete sig så.
Där ståndar en konstnär i välförsett kök och
skapar aftonen lång.
Är det riktigt att spisa hans utsökta verk under
oavvänt buller och bång?6
Så undrar skalden på
restaurangstamkundernas vägnar, och han gläder sig med
konnässörens urskillningsförmåga åt den
bånglösa nyordningen, ty »då blir det oss
möjligt att äta en bit, om bara vi passar vår
tid, ja, en biff vilken Peterson-Berger och
Liszt och Waldteufel ej låder vid.»
Marginalpoesins egen matsedel på glädjeämnen är
rymlig, men glädje förbyts i grubbel och
sorg alldeles som i det levande livet som
denne dagens skald är intimt bunden vid.
Vårens regn, sommarens efterlängtade
rikedom är förvisso sedan gammal
hemmastadda i poesin. Men marginalpoeten är ju
tidningsman och har svårt att bryta sig
loss ur rubrikernas trollkrets. Våren 1945,
då det andra världskriget sjöng på sista
versen och nederlagsstrategema alltjämt
var måna om att blöda ner marken ända
till det allra bittraste slutet — den våren
kändes annorlunda och sorgesam och var
pinsamt interfolierad av grusade samhällens
ångestskri och hemlösa krigsbarns
förtvivlan. Marginalpoeten uppbär inte i
denna beklämmande stund cynism eller
liknöje som ett pansar mot
helhetsstämningen:
Vårregnet.6
Just som folket i Holland blev dränkt
och mordbrand rasade vilt
och Berlin blev grusat och blodbestänkt
strilade vårregnet milt. .
Pilarnas grönska var ung och spröd
och jorden doftade vår,
och här av förstöring, förtvivlan och död
syntes inte ett spår.
Upp stack brodden ur fuktiga land
spädgrön och ljus och fin,
och lent kändes regnets fall mot min hand
medan barnen brann i Berlin.
Sommaren kommer igen till slut,
då allt ligger tyst och förbränt,
och i regnet slår björklövet sakta ut
precis som om ingenting hänt.
III.
Vad hände under ofärdsåren på
fyrtiotalets första hälft? Marginalpoeten håller
inte tand för tungan: han är medkrigförande
och han har valt sidan. »Ballad tillägnad
sjömännen i en svår tid» skrevs av en
blåblodig orädd skald, sedan signaturen Bang
efterlyst en svensk hyllningsdikt till
handelsflottans sjömän och deras hårda tjänst
i avspärrningens tider.7 Balladen, skriven
för dagen och på förekommen anledning,
är okonventionell — just så okonventionell
som marginalpoesin låter när den är som
bäst:
På guds försyn vi stävar över minuppfyllda fält,
på oss det kommer an att rädda tusen hem från
svält.
Vi sviker inte jobbet fast det runtomkring har
smällt.
Skepp ohoj.
Från Petsamo till Baltimore i storm och usel sikt
vi går dit vi bli chartrade, det är vår enkla plikt.
Honnör för vår kamrat som tappert följde med
sin hoj,
det kvittar om han mönstrat ensam eller i konvoj.
Skepp ohoj.
475
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
