Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska institutet i Rom. Av Torsten Steinby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Steinby
vidkommande inte längre de kyrkliga och
ecklesiastika intressena som strävade att
vinna ett fotfäste på romersk mark.
Det första trevande försöket gjordes
redan under 1700-talet, de stora
bildningsre-sornas klassiska tidevarv. Man hade kommit
underfund med att det kunde vara bra, att
det fanns någon som ordnade för studiosi
som kom till Rom. De i många stycken
komplicerade förhållandena, språket och
dylika omständigheter gjorde — och gör
fortfarande — det inte så lätt för en
nykomling att orientera sig i den eviga
staden och dess skatter i fråga om
studiemöjligheter. Det var sådana synpunkter som
föranledde Gustav III, då han 1783 gjorde
Francesco Piranesi till sin konstagent i
Rom, att till dennes uppgifter foga att
bistå svenska konststuderande i den eviga
staden. Den beryktade kopparstickaren
kom dock knappast att spela en
avgörande roll för nordiska konststudier i Rom,
och under hela den tid Rom var
konstens huvudstad fick de nordiska
konstnärer som under längre eller kortare
tidsperioder bodde där nere, klara sig i
huvudsak med egen och goda kamraters hjälp.
Någon gång uppstod kring en enskild person
ett slags centrum, såsom det bekanta
exemplet med Byström ger vid handen. Under
de nio år han från 1818 residerade i Villa
Malta ovanför Spanska trappan, kunde alla
konstnärer där räkna på ett gästfritt hem
och allehanda hjälp. Han var — enligt
Wetterlings ord — »liksom en far för alla
svenskar, som komma hit». En sådan
enskild krets saknade dock av naturliga skäl
permanens, och den krets som mot epokens
slut bildades kring Skandinaviska
föreningen i Rom, var för löst organiserad för att
kunna tjäna som ett studiecentrum i
egentlig mening. Det fattades dock varken då
eller senare planer på att söka skapa fastare
institutioner mer eller mindre enligt den
förebild som Colberts gamla franska
konstakademi, sedan 1803 residerande i den
be
römda Villa Medici uppe på Monte Pincio,
redan förut hade utgjort för så många
andra kulturnationer. Ännu i sen tid dyker
tanken upp. Sålunda planerade
kammarherre Hjalmar Linder enligt ett —■
sedermera upphävt — testamente 1917 att i
Rom eller dess omgivningar inköpa en villa
för att där inrätta en skola för finländska
konstnärer. Det var ett mycket betydande
belopp, 20 miljoner guldmark, han hade
tänkt för ändamålet och det fanns också en
reell täckning för planerna, men på grund
av omständigheternas tvång blev tanken
aldrig förverkligad.
Det blev först de humanistiska
vetenskapsmännen förunnat att definitivt
realisera drömmen om en bestående
studieinstitution i Rom. Också härvid tjänade andra
nationers exempel som förebild. I och för
sig föregicks institutstanken av en lång
period av groende och utveckling. Trådar kan
ledas ner till humanismens antikintresserade
kretsar, den äldsta organisationsformen för
den speciella art av samarbete som den
vetenskapliga akademin utgör. Ur
ungrenässansens »akademier» uppkom den första
organiserade vetenskapliga akademin just i Rom.
Det skedde år 1603 och den då tillkomna
Linceiakademin som under växlande öden
har fortlevat till våra dagar, utgör mönstret
för de otaliga akademier av olika slag som
sedan dess har uppstått världen runt.
Grundtanken var, att akademin skulle
utgöra en kommunitet i likhet med de religiösa
ordnarna, och i den skulle de lärde, befriade
från materiella omsorger, ägna sig åt studier
samt med varandra utbyta vetenskapliga
erfarenheter. Detta utgjorde förebilden och
grundtanken för den akademi som under
namnet Istituto internazionale di
corris-pondenza archeologica år 1829 upprättades
på Campidoglio i Rom. Detta var det första
utländska profana institutet i Rom och
kärnan till en senare tids stora
Archäolo-gisches Institut des deutschen Reiches.
Det blev förebilden för de tiotals olika insti-
482
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
