Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monsieur de Staël. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cavl-Gustaj Thomasson
Schiicks skrift är en brevkommentar, i
vilken Staél i motsats till förhållandet hos
Wickman uppskattas och försvaras
gentemot och på bekostnad av makan.
Dokumenten, liksom de få mera initierade och
historiskt givande partierna hos Mme de
Pange o. a. samt t. ex. Rose Osvald-Siréns
populära, i fråga om särskilt Staél ganska
bristfälliga men ändå användbara lilla bok
(på svenska) från 1945 om Mme de Staél,
ger emellertid som så ofta vid handen, att
sanningen, så långt man nu kan ana den,
ligger någonstans mitt emellan de båda
nämnda extrema uppfattningarna.
Det ur alla synpunkter värdefullaste, som
hittills skrivits om Staél, är alltjämt Simon
Boéthius’ fyra uppsatser i Historisk
Tidskrift 1888 och 1889 under den gemensamma
överrubriken »Gustaf IV Adolfs
förmyndarregering och den franska revolutionen».
Boéthius var en pioniär i vårt land för en
modern, källkritisk behandling av franska
revolutionen, och han vistades vid mitten
av 1880-talet som stipendiat i Frankrike i
och för källstudier på ort och ställe. Det
främsta rent vetenskapliga resultatet av
denna studieresa var just dessa fyra ganska
utförliga uppsatser, de från 1888 med
underrubrikerna »Verninacs beskickning till
Stockholm 1792», respektive »Underhandlingarna
med Gironderegeringen samt
välfärdsutskottet under Dantons och Robespierres
ledning», och de från 1889 med
underrubrikerna »Afslutandet af 1795 års
förbund», respektive »Upplösningen af 1795
års förbund». De ger en grundlig, kringsynt
och modernt kritisk utredning av inte minst
Staéls roll i Sveriges utrikespolitik under
det reuterholmska skedet 1792—1796, den
tid då Staél utan tvivel spelade en
första-plansroll, höjdpunkten av hans
diplomatiska bana. I dessa uppsatser av Simon
Boéthius får man en verkligt god ledning
till en rätt förståelse av Staéls insatser och
kapacitet som diplomat och därmed också
en nyckel till en väsentlig sida av hans
per
sonlighet. För tiden 1797—1799, Staéls sista
aktiva period som diplomat, kompletteras
Boéthius’ framställning av bl. a. J. V.
Nilssons avhandling »De diplomatiska
förbindelserna mellan Sverige och Frankrike
under Gustaf IV Adolf» (1899).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
