Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Herring. Benjamin Brittens komiska opera. Av Rolf Davidson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Herring
Notex. 2 c.
Varje del behöver nödvändigtvis inte
vara enhetligt behandlad. Om två formellt
fastare partier (exempelvis G och I)
omsluter ett friare avsnitt (i detta fall H), erhåller
det mellanliggande partiet trots sin friare
utformning en begränsad form. Likaså kan
växlingen mellan orkester- och
pianobeled-sagning förstärka kontrasten mellan de
olika dramatiska situationerna (Ex.: A
ackompanjeras av orkester, i B användes
däremot endast piano till de snabba
replikerna. När därför orkestern införes i
avsnittet C, Lady Billows entré, erhåller
denna situation en markerad tyngd över
sig).
När de olika jurymedlemmarna under
sammanträdet lägger fram sina förslag till
maj drottning och dessa i tur och ordning
förkastas av Lady Billows och hennes
tjänarinna, målas detta i musiken på ett
genialt sätt. De åtta förslagen är likartat
utformade i tre moment: i) Förslaget
fram-lägges, 2) Florence invänder och Lady
Billows förkastar samt 3) Besvikelsen över
det negativa resultatet. Själva förslagen
sjunges hela tiden på samma melodi, som
för varje gång varieras, och ackompanjeras
av piano (notex. 3).
Invändningen är utformad som ett snabbt
recitativ, understött av enstaka
orkesterackord, Reaktionen, den bittra besvikelsen,
målas med en ensam melodislinga, som
resignerat faller genom några oktaver,
(notex. 4).
De olika rollerna har på ett utmärkt sätt
karakteriserats i musiken. Lady Billows
förnäma och värdiga uppenbarelse målas
redan i första akten i strikt marschrytm
(notex. 2 b). Hennes entré i
grönsaksbuti-ken i första aktens andra scen är inte
mindre värdig och hon överbringar den
stora nyheten till Albert i nästan
majestätiska tongångar (notex. 5).
Albert själv är mammas snälla gosse,
vilket tydligt framkommer i hans monolog i
första aktens andra scen. De slätstrukna
fjärdedelarna radas oskyldigt upp utan
spår till någon bestämd profil (notex. 6).
Exempel på strålande kvick
situationskomik är lätt att finna i det innehållsrika
partituret. I första aktens första scenbild,
som föreställer Lady Billows vardagsrum,
ingår även en väggklocka, som då och då
gör sig hörd. Sällan har väl en klockas
Notex. 3.
533
There’s Win-ni-fred Brown, who works in the town As as-sist-ant to Missus Bell. l’ve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
