Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mina bibliotek, av Margit Palmær
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelse hur han gick timslånga vägar i dystra och höstmörka
kvällar för att suga sin andliga näring ur det anspråkslösa
sockenbiblioteket — vars bestånd dock tyvärr blott alltför snart var
genomgånget. Överhuvud taget är längtan efter böcker
ett påfallande, gemensamt drag i den unga proletärdiktens för
närvarande så rikligt flödande skildringar av
barndomsupplevelser.
För en författare av akademiskt ursprung faller det sig
kanhända än mer naturligt att ständigt på nytt söka sig till
böckernas värld för stimulans och vederkvickelse. Och om inte förr
så har han under studieåren lärt sig umgås på förtrolig fot med
de offentliga bibliotekens skatter. För de flesta har emellertid
säkerligen detta umgänge börjat långt tidigare — troligen redan
i skolans, församlingens, kommunens eller stadens bibliotek.
Åtminstone var fallet så med undertecknad. Något
skolbibliotek fanns visserligen icke att tillgå, däremot Östermalms
förträffliga församlingsbibliotek, beläget vid Sturegatan i
Stockholm. Dit vallfärdade man, även om inträdesavgiften, 2 öre om
jag ej missminner mig, understundom vållade vissa konflikter
med den mer materialistiska delen av en kolahungrig
tretton-årings jag. Väl inne i biblioteket, för övrigt beläget i samma hus
som den bekanta Carlssons skola och delvis skött av dess
lärarinnor, kunde man emellertid njuta av fröjder, som var
betydligt långvarigare än de som ett par köla kunde ha berett. Hela
världslitteraturen stod till ens förfogande, och några andra
restriktioner än det begränsade antalet utlåningar samt den näpst,
de stränga biblioteksfröknarna ibland lät alltför talträngda
back-fischar vederfaras, fanns icke. Barnavdelningen, åtminstone på
den tiden betraktad med en viss misstro, övergav man snart för
att överflytta till de vuxnas tjusande och oemotståndliga sfär.
5 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
