Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam som målare, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intryckens kärvordna rikedomar, vilkas associativa räntabilitet
dagar och år av nya och intensiva upplevelser hotade att
förvanska och utplåna. »Redan tidigt i ungdomen besatt hans
synminne en genialt intuitiv skärpa och färgsinne; det återgaf efter
obestämda tidsrymder hvar kontur, hvar belysning och skugga
i en bild. Samma fasta åskådlighet utmärker hans inbillning,
och det var kanske till slut mest dess kraf, som blef honom
stötestenen i måleriet liksom det en gång senare skulle framdrifva
hans opposition i litteraturen.»1)
Denna lilla kollektion orientaliska reseskisser bildar den äldsta
kända gruppen i Verner von Heidenstams artistiska oeuvre.
Ungefär samtidiga — daterade 1877 — äro några illustrationer till
det diktverk, som Heidenstam själv prisat såsom det yppersta
på svenskt tungomål, Runebergs »Kung Fjalar». Tre äro i
behåll, samtliga i Birger Mörners samling. De hänföra sig till
tvenne episoder ur första sången, nämligen Fjalars tal (strofen »Lyss,
konungen reser sig upp, hans hand har fattat skummande hornet
kring . . .») då siaren Dargar inträder i gästabudssalen, och den
dramatiska situation, då det lilla flickebarnet på Fjalars
befallning av den trogne Sjolf offras åt vågorna, samt en ur den sista,
Hjalmar återvändande till sin fader (strofen »När han sagt det,
syntes Hjalmar. Ensam kom han klippornas stig uppför . . .»),
vilken sistnämnda reproduceras fig 2. Effektfullast är onekligen
scenen med barnet,2) som slungas i det stormpiskade havet,
medan Dargs drake nalkas under de rivna skyarna, mellan vilka
en blek måne sprider sitt melankoliska skimmer — det är inte
Runeberg längre, det är Ossian ! Det tekniska utförandet är
tämligen valhänt, men på stämningsinnehållet kan man ej klaga. Den
John Landquist, Verner von Heidenstam, i »Svenskar», Sthlm
1909.
2) Repr. i »Bonniers månadshäften» 1909, s. 481.
8 74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
