Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam som målare, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Jag ville att han först lärde sig hantverket: koka hållbart klister, spänna
akvarellpapper, sköta penslar, med såpa borstpenslar, och hårpenslar med
terpentin, och först därefter studera oljors och färgers kemi.’ Så berättade mig
Kronberg, med ett spjuveraktigt leende. Jag förstod att det beredde läraren
ett diaboliskt nöje lägga kapson på en sprakfåle, som ämnade skena med
’Drottningen av Saba’ — samma orientaliska praktnummer, vilket i ett par
år redan sysselsatt mästaren. Det hör till historien att nykomlingen
anförtrott oss att han komponerat en drottning av Saba, samma dam alltså som
redan blivit vikt av Kronberg. Meddelandet slog ner som en bomb.
Lektionerna blevo inte många, endast två. Verner skolkade och lämnade
sin rival i klistret, och vid ett senare tillfälle vände sig Kronberg till mig:
— Vill du, som bor i samma hus som Heidenstam, titta in och hjälpa
honom med några lektioner. Jag har väntat honom förgäves och vill inte kasta
bort min tid.
— Mycket gärna, om du tror jag kan göra någon nytta. Du har väl
förberett honom på ombytet?
— Ja visst.
Heidenstam hyrde ej ateljé utan ett sovrum på nedre botten; jag
passerade hans dörr varje gång jag gick ut eller kom hem, så att besväret var
ringa. På överenskommen dag och stund knackade jag på hos min första
elev, ej utan ett stänk av rampfeber. Ett helt vanligt rum och ett staffli med
en liten duk — ’Figur n :r 6’. Förstulet kastade jag en mönstrande blick
-— var hade Heidenstam stoppat sin drottning av Saba? Jag gluttade bakom
ett draperi — men som endast dolde garderoben; under sängen vågade jag
inte inspektera. Märkvärdigt! Denna drottning av Saba, som spökar i
hjärnorna, tyckes obefintlig. Kanske på resa just nu för att uppvakta Salomo.
Och jag hade antagit lärarekallet inte minst därför att jag trodde mig kunna
bli den förste, som upptäckte hur det förhöll sig — men inte så mycket som
baksida av duk med Saba på —!
Duken ’Figur n :r 6’ föreställde ’två romerska gatpojkar, som bekriga
varann med apelsiner’; det var alltså det hela. Inga morianer, inga eunucker,
inga vajande solfjädrar, inga kameler lastade med Golkondas skatter — ett
par barbenta apelsinförsäljare i kast med varandra, det var allt! Jag ordnar
mitt ansikte i allvarliga veck: — Min bäste Verner! Låtom oss till att börja
med kontrollera lokalfärgerna. Tavlan är delad, hälften i sol, hälften i skugga
och apelsin är orange — i vilken hälft som helst. Får jag låna paletten?
8 78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
