Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam som målare, av Bertil Waldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intentioner och de med det kortvariga konstnärskapet
förknippade konflikterna. Som komplement till Paulis memoarer ge
dessa uttalanden en ganska levande och intensiv tolkning av ett
ungt och obändigt, självrådigt konstnärstemperaments hybris
och påfrestande kontroverser med såväl den egna förmågan som
egen och andras kritiska värdesättning av de ernådda resultaten
»Till ordentliga studier var jag aldrig benägen, de första grunderna ville
jag alldeles icke befatta mig med. Följden blef att mina många taflor voro
alldeles omöjliga — d. v. s. de voro icke så som man vant sig, att taflor skola
vara. När jag då ibland hade fyllt min bostad med half fulländade små eller
stora dukar, kunde helt hastigt min själfkritik falla öfver mig som en blixt,
och under obeskrifligt inre uppror skaffade jag mig en yxa och förstörde
ramar och väf. Först när jag burit ut de sista spillrorna ur rummet, kände
jag lugnet återvända. Men med lugnet följde också en brinnande, en hela
min själ behärskande lust att på nytt kasta sig öfver nya och om möjligt
ännu större dukar.»
Det blev den kritiska verklighetssynen, som slutligen
hemförde segern på det motspänstiga fantasilivets bekostnad — till all
lycka, ty den strålande revansch, som omsider vart det senare
beskärd, är diktaren Verner von Heidenstams verk.
Målarens nederlag lokaliserades till Paris.
1880-talets Paris . . . Impressionismen har fått vind i seglen,
det är den nya konstens vårbrytning: Manet målar »Chez le
père Lathuille» och »Bar des Folies-Bergère», Degas, Renoir,
Monet, Sisley och Pissaro verka i sin fulla skaparkraft, Cézanne
söker sig till Aix-en-Provence, van Gogh kommer till Paris. Det
vimlar av svenskar i konstnärskvarteren — Wahlberg, Salmson,
Hagborg, Josephson, Forsberg, Axel Borg, Birger, Skånberg,
Zorn, Richard Bergh, Kreuger, Carl Larsson och än flera — men
de flesta av dem förhålla sig avvaktande, att ej säga tämligen
reserverade gentemot de modernistiska strömningarna. T. o. m.
8 83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
