Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
De brev från denna tid, som äro bevarade i friherrinnan
Frie-sendorffs brevbunt, äro ordentligt numrerade av avsändaren och
samtliga ställda till kamrer Claes Bergman. Tilltalet omfattar
alltid båda föräldrarna och lyder vanligen »Kära Små!». De äro
särskilt värdefulla såtillvida, som de samtliga äro handskrivna
— på senare år skrev Bergman alltid på maskin, varför ganska
få handskrivna dokument föreligga av hans hand. Några
inskränka sig till ett omnämnande av den sista tidens händelser,
andra leverera utförliga berättelser, av vilka somliga äro roliga
och kvicka, andra brett målande. Tonen är i allt som gäller det
omedelbara förhållandet till familjen hjärtlig, för att inte säga
innerlig, och han försummar intet tillfälle att påpeka, hur han
längtar efter brev, hur de anhöriga äro i hans tankar, och hur
tacksam han är för »de myckna, myckna pengarna».
Hela raden av smeknamn uppmobiliseras för att demonstrera hans
tillgivenhet. Familjechiffret kommer till åtskillig användning,
och man förstår väl, att breven mer än en gång måste ha väckt
jubel, när de lästes upp i familjekretsen. Vad han mest berättar
om, är sällskapliga tilldragelser av den art, att de kunna
intressera de hemmavarande: bjudningar och mottagningar; han
tecknar flyktigt de människor han sammanträffar med i Nicatis
pension, ger glimtar av italienskt folkliv — bland annat ett par
blodiga gatuuppträden med dödlig utgång —, berättar givetvis om
sin indelning av dagen och om sina större utgifter, rör sig
överhuvud mycket noggrannt med sifferuppgifter. Det var i
kamrerns smak! Några teater- och operabesök berättar han om, bl.
a. finner han d’Annunzios pjäs »Francesca da Rimini» lång och
tung — samt Duse överdriven. Han hör flera konserter. Glimtar
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
