Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 11 november 1902 förmäldes hans syster Ester med
sedermera överstelöjtnanten Fredrik von Friesendorff, och ett
stort, ståtligt bröllop ägde rum i det Bergmanska hemmet. Vid
detta tillfälle höll brudens broder ett tal, som sedan cirkulerade
i avskrifter bland släktingarna, och som mycket beundrades.
Enligt vad friherrinnan von Friesendorff vill erinra sig, var det
egentligen först då, som den närmaste familjekretsen på allvar
började tro på Bergmans kallelse som författare. Själv fäste han
tydligen ett visst avseende vid talet: han gjorde en del
avskrifter och sände ut dessa till bröllopsgäster.
Talet, som är kort och i och för sig icke märkligt, är ganska
vackert och bäres av en poetiskt verkande retorik.
»Det är ett vemodigt tack, syster Elnas och mitt. Att leka och skratta och
gråta tillsammans, att tillsammans se förhoppningarna spira, då hemmets
väggar skydda deras svaghet, det är någonting, som man ej skiljes ifrån utan en
suck, vore det än så skugglösa fröjder, som väntade en. Hvart hjärtats tack
följes av en suck. — Det är med en suck vi tacka Dig, Syster.–—»
Detta återkallande i saknadens erinring av barndomsårens
skyddade tillvaro är säkerligen något äkta och — i anspråkslös
skala — något för Bergman karaktäristiskt.
Från 1903 ha bevarats ett par andra små familjepoem —
hyllningsdikter till den lilla Irma S:t Cyr och doktor
Anderssons då nära ettåriga dotter Birgit. Dikten till den sistnämnda
är skriven i Stockholm och genom sin datering (25/2 1903) ett
vittnesbörd om, att även vårterminen, eller en del därav,
till-bragts i huvudstaden. Den åtskilligt valhänta, men av en öm
och vemodig tanke burna dikten lyder i utdrag (»lunden»
betecknar den närbelägna Tegnérlunden) :
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
