Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt farväl av dem och tackade dem för allt; ett par timmar
senare var hon död.
Den sommar som följde blev betydelsefull för Hjalmar
Bergman ur den synpunkten, att han nu trädde i närmare
förbindelse med August Lindbergs familj. Mellan Lindberg och
kamrer Bergman bestodo gamla relationer alltsedan den tid, då
Lindberg bereste landsorten med sin skådespelartrupp. Bland annat
hade den energiske kamrern, betrott ombud för
försäkringsbolaget Skandia, en gång tagit en försäkring på alla truppens
med-havda grejor. Det råkade bli eldsvåda, och Lindbergs ekonomi
var räddad tack vare Bergmans förtänksamhet. Lindbergs
bodde om somrarna vackert och fritt på Dalarö, och denna vår
skrev Fredrique Bergman till Augusta Lindberg och frågade,
huruvida inte Hjalmar kunde få bo en tid i hennes familj. Han var
dyster och nedstämd — det var givetvis ögonsjukdomen och
farmoderns död, som härvidlag spelade största rollen — och
behövde komma i en familj, där det fanns ungdom, och där han kunde
få någon omväxling.
De båda flickorna Lindberg, av vilka den äldre, Greta, var
student, och den yngre, Stina, vid detta laget endast 16 år,
underrättades om, att det skulle komma en ung, mycket lärd
herre från Örebro, som de skulle ta hand om och roa på bästa
sätt. Särskilt gällde denna uppmaning den äldre av systrarna.
Den unge mannen hade inte varit länge i familjen förrän båda,
inte minst den yngre, voro på det klara med, att han var
förfärligt tråkig.
Hjalmar Bergman var vid denna tid, enligt fru Stina Bergmans
utsago, rent fantastiskt blyg. Han stod som en stod i det hörn,
där man ställde honom, talade så litet som möjligt, och blev
han tvungen att yttra sig, flög en högröd sky över ansiktet.
Emellertid måste vistelsen på Dalarö ha gjort honom gott, ty
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
