Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Bergmans läroår, av Erik Hj. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till professor Böök strax efter publiceringen av den ovan
citerade essayen har Bergman själv — enligt vad brevmottagaren
välvilligt meddelat mig — i emfatiska ordalag betygat att han
gått till verket under gripenhet. Dramat vittnar också om
pietet och djup beundran för Kristusgestalten; emellertid är
även Marias roll mycket framträdande. Det är Marias
förbindelse med en »främling norrifrån», hennes hotande vanära
och det hat till judarnas stadgar, som kominer henne att
fostra sin son i opposition mot det bestående, som är dramats
huvudmotiv, ehuru visserligen inte det enda och allt
överskyg-gande. Den rika fantasi, som här opererat, har styrts av en
illusionslös tanke. Denna Bergmans hänsynslösa, okonventionella
syn på sina händelser och människor tycker gärna betraktaren
står i kontrast mot brevens i alla avseenden sonligt lojala ton,
liksom den dramatiska behärskningen och »förmågan att sätta
massor i rörelse» (Böök) står i motsättning till den mentala
naivitet, som skymtat hos studeranden i Florens två år tidigare.
Det är tydligt att Bergman under sina studieår genomgått en
hastig, ja imponerande mognadsprocess: han besitter kunskaper,
intellektuell skärpa (föredragen), säker och detaljrik
verklighetsuppfattning.
Det lär sedermera ha varit Bergmans uppfattning, att den
reservation, varmed hela hans ungdomsproduktion bemöttes av
vissa kritiker, hade sin orsak i deras reaktion inför Maria, Jesu
moder. Han ansågs för en taktlös experimentator. I vilken mån
denna uppfattning är riktig, är svårt att avgöra. Den torde
innebära en överdrift, då dramat av allt att döma gick tämligen
spårlöst förbi. Ruben G:son Berg anför, att Levertin vid sin
anmälan av Solivro trodde att det var fråga om en debut.
Vilka egenskaper Maria än hade var det ju tydligt, att det
inte gärna kunde komma att »gå». Kamrer Bergman fick släp-
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
