Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Oregons och Washingtons Historia samt Byar och Städer - 2. I början af adertonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
OREGON OCH WASHINGTON’.
Thorn, som var en både stark och modig man, försvarade sig
med sin fällkr.if och strödde däcket med sårade och dödade
indianer, innan ban sjelf blef öfvermannad, ihjelhuggen och kastad
öfverbord. McKay kullslogs och kastades i hafvet, innan han
haft tillfälle att göra någonting till sitt försvar.
Indianqvin-norna, som stannat i kanoterna, dödade honotn. Mr Lewis,
fartygets bokhållare, fick ett knifhugg i ryggen och föll ned i
kabel-gattet. Det dröjde icke länge, innan hvarenda man var
undan-rödjad. Vid stridens början hade sju af sjömännen klättrat upp
i riggen. Fyra lyckades smyga sig ned i kajutan. De tre öfriga
blefvo dödade under försöket att följa dem. De räddade
sjömännen beväpnade sig med gevär och drefvo indianerna från
fartyget samt aflossade flera kanonskott på de flyende kanoterna,
åstadkommande stor förödelse. Om natten lemnade de mr Lewis,
som vägrade att följa dem, och rodde bort i en af skeppsbåtarne.
Lewis beslöt i sin ensamhet att spränga fartyget i luften med så
många indianer som möjligt. Dagen derefter kommo
indianerna tillbaka i sina kanoter. Lewis kraflade sig upp på däck
och vinkade åt dem att komma ombord. Slutligen dristade
sig några af de djerfvaste att klättra öfver lästången. De följdes
af andra, ända tills däcket och sidorna vimlade af indianer.
Plötsligen brakade det till, och bela fartyget flög i luften, sprängdt
i tusentals bitar, som, blandade med sönderslitna lårar, tunnor
och kanoner, afryckta armar och ben, hufvuden och andra
kroppsdelar af de ombordvarande, föllo ned på de mörka, svallande
vågorna; öfver 100 menniskor dödades, och lika många flera
lemlästades. Den ende, som räddades, var indiantolken. Han
slungades fullkomligt oskadad ut i hafvet, kraflade sig in i en af
de kringflytande tomma kanoterna, krånglade sig dermed i land
och några månader senare ned till Astoria, der ban omtalade
den hemska tilldragelsen. De fyra sjömännen, som försökt
undkomma i skeppsbåten, blefvo fångade och pinade till döds på
det mest förfärliga sätt.
I januari 1811 anträdde Wilson Price Hunt, som blifvit
utsedd att tjenstgöra som bolagets generalagent vid
Columbia-floden, sin färd från St. Louis, åtföljd af bolagsmedlemmar,
jägare, "trappers" m. fl. till ett antal af 60 personer. Den 8
oktober ankommo de till Fort Henry vid Snake River. Tid efter
annan hade små afdelningar af sällskapet utskickats bland
Klippiga bergen att jaga, och Fort Henry skulle vara
hufvudstatio-nen för anskaffande af lifsmedel och samlande af de vunna
hudarne. Resten af sällskapet fortsatte färden längs Snake River
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
