Oregon och Washington : Dessa staters historia, natur, resurser, folklif m. m. samt deras Skandinaviska Inbyggare / 144 (1890) Author: Ernst Skarstedt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Oregons och Washingtons Historia samt Byar och Städer - 5. De första pioniererna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KAPITEL 5.

de första pioniererna.



HURU allting blir förändradt under tidens snabba flygt!
Land, som nyss var outforskadt, är nu rödjadt och bebygdt.
Pilsnabb ånghäst genom städer, fält och åkrar sträcker ut,
Der du nyligen blott såg en tröstlös öken utan slut.

Högt bland bergen grizzly-björnen vandrade helt nyss så trygg;
Öfver prärien antilopen syntes ila, rädd och skygg;
Pantern, vig och lätt som vinden, låg på lur vid källans rand,
För att skaffa sig ett mål af läckert hjortkött allt ibland.

Haren skuttade så glädtigt, — gröna tufvan var hans bo;
Präriehunden vid sin kulle bjebbade i lugn och ro;
Dufvan kuttrade bland träden, örnen kretsade i skyn,
Och i nattens mörker genljöd vargens tjut från skogens bryn.

Mild och vemodsfull låg prärien, badande i solens sken,
Djerft sig reste bergens jättar, höjd på höjd och sten på sten.
Skogen i sin mörka gömma dolde mången hemlighet,
Okänd än i dag af mången, som dock tror, han allting vet.

Frisk och fri var då naturen, visste ej af något band;
Var just sådan, som hon utgått utur skapar’ns mästarhand.
Ingen "odling" hade än på henne lagt sitt dystra tvång, —
Praktfullt skön hon var, men lika oskuldsfull på samma gång.

An vid flodens strand och än på skogomkransad klippas häll
Hade indianen bygt af skinn och cederbark sitt tjäll;
Här han kämpade och höll mot fienderna ständig vakt,
Här han på sin ystra fåle sprängde ut på buffeJjagt.

Men der buffelhjordar betat, ligga nu små trefna hem,
Vackra parker breda vänligt lummig skugga öfver dem.
Men förr’n hemmet byggdes, — innan plogen gjort en fåra än,
Redde andra platsen för dem, — har du tänkt på det, min vän?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>