Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentliga Öresund. Af dessa ha ej mindre än 25 en rent nordlig utbredning.
Dessutom bör också märkas, att af de 12, som betecknas hafva obestämd
utbredning, äro åtminstone två tredjedelar funna vid Grönland och sträcka
sig sålunda till fullt arktiska områden. De rent sydliga elementen
utgöras blott af 2 (eller 3) arter och de intermediära af t ven ne. Man kan
sålunda med fullt fog säga, att Öresunds borstmaskfauna är nordlig.
Detta bekräftas ytterligare, om man tager hänsyn till de öfriga
borstmaskars naturliga utbredning, hvilka äro i literaturen upptagna för
Öresund hufvudsakligen från Hellelnek vid eller utanför Sundets mynning,
men ej af mig återfunnits i Öresund. Ty bland dessa utgöra de rent
nordliga hälften och de med obestämd, men delvis arktisk utbredning,
ungefär hälften af återstoden och resten har intermediär utbredning och
blott en form är sydlig.
Jemför man dessa förhållanden med Skageracks och Kattegats,
skall man finna, att dessa områdens faunor innesluta dels mera rent
sydliga element och dels framför allt en särdeles stor grupp af former
ined vesteuropeisk intermediär utbredning, d. v. s. hvarken arktiska eller
sydliga, hvilken uppträder så manstarkt, att den i Skagerack är nästan
lika talrik som den nordliga. Denna intermediära klass är mycket svagt
företrädd i Öresundsfaunan, åtminstone i den från Sundets centrala delar,
men ökas naturligen vid Hellebtek. Däremot utgöra i Skagerack de
intermediära och sydliga tillsammans en ungefär lika stark kontingent som
de nordliga.
Oligocliföterna höra naturligtvis ej till Öresunds marina fauna.
Jag har dock funnit en ganska stor form i algregionen utanför Råå och
en annan lång smal i Landskronadjupet 25 m. Vid stranden inom det
vid högre vattenstånd betäckta området träffas ofta hvita Enchytrwm i
rätt stor mängd, t. ex. under stenar strax söder om Borstalnisen.
Hirudineer eller Iglar.
Callobdella nodulifera (Malm).
Ett fritt lefvande exemplar erhölls i trawlen utanför Råå
16—22 m. algbotten.
Bryozoer.
(O) Sentpoeellaria scabra van Ben.
Troligen temligen sällsynt. Jag har bl. a. funnit den på
Ulkaskarpen S om Hven, 16 m. skalbotten.
(S) Membranipora menibrañacea Lin.
Allmän genom hela Sundet åtminstone ned till
Lundåkrabugten, där jag fann den på zostera 11 m., eljest är den vanligast
på Laminaría.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
