Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alger på småstenig botten; Y om Råå på 16 — 20 m. klättrande
på rödalger; vid StafFansbank (m. stort ex. 10 cm.) på 22 m.
skalsand och grus; O om Taarbaek 20 m. alger söder om pricken
vid Barsebäcks kulor 20 m. död zostera och alger o. s. v. Den
finnes sålunda genom hela Öresund, men synes vara sällsynt i
Kattegat, då endast ett ex. togs af “Hauch“ därstädes. Äfven
denna form är nordlig. Öresundsexémplaren äro vackert
röd-gula, genomskinliga och kläda sig ofta med zosterablad.
(N) Psolus phantapus (Struss).
I Landskrona-trakten var Psolus ej sällsynt, så t. ex. fann
jag den strax söder om kabeln på 30 m. blandad gyttja, död
zostera, maskhus, i Landskronarännans sydända 29 — 45 m. gyttja,
maskhus och död zostera; i djupa hålet NO om StafFansbank 38
— 43 m. skalbotten, Ulkaskarpen S om tlven 16 m. Stundom
kunde nian här få flera ex. i en skrapning, men exemplaren voro
jemförelsevis små mot dem, jag sett från Kullen. Arten är
ut-prägladt arktisk med utbredning från Storbritannien till
Grönland och Spetsbergen.
(N) Toxoponeustes drobctchiensis (O. F. Müll).
Denna sjöborre är allmän i Öresund och förekommer på en
del ställen massvis. Söder om Hven aftager den emellertid
ganska hastigt, så att jag vid mina skrapningar utanför Barsebäck
ej erhöll den, men väl strax norr därom. Däremot träffades den
rent Ö om Taarbajk på 20 m. bland alger (Furcellaria). Här
ungefär torde alltså dess sydgräns i Sundet gå. Inom dess
utbredningsområde träffar man den nästan på all slags botten elniru
kanske talrikast på död zosterabotten. På rigtigt blöt botten
är den mera sällsynt, dock har jag erhållit den t. ex. vid Hven
utanför Husvik pä 36 m., och i Landskronadjupet 45 — 50 m.
Ungar träffas ofta i algregionen, men ej gerna grundare än 16 m.
Arten i fråga är högnordisk och circumpolär. I Öresund
är den allmännare än i Bohuslän. De största exemplaren söder
om Hven mätte omkring 6 cm. I södra Norge är den knappt
så stor, men i arktiska trakter ända till 9 cm.
(Ö) Echinocycnmts pttsillns (O. F. Müll).
Är temligen allmän i Öresund och träffas litet hvarstädes.
helst bland skalsand, äfven om den är rätt starkt gyttjeblandad.
Ofta anträffas den äfven inom algregionen, där algbotten
om-vexlar med blandad gyttja på djup af 16—25 m. Jag har
funnit den från Råå till Barsebäck och Taarbick. De största
exemplaren mätte omkring 1 cm. Ärtens utbredning är utsträckt
från Medelhafvet till Finnmarken, ehuru den lär bli sällsyntare
norrut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
