Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vertikalutbredningen.
Den vertikala utbredningen bar redan till en viss grad berörts
genom den föregående redogörelsen. Då det. ej finnes några
strandklippor på livilka djur kunna lefva fastade, saknas de djur som pläga lefva
i bränningarnas zon helt och hållet, hvartill nog torde bidraga att
vattnet gemenligen har så låg salthalt. Härigenom blir litoralregionen
ganska enformig. Sundets djup är föröfrigt på det hela taget så ringa, att
man ej egentligen där kan tala om några djupvattensformer. Följden
häraf blir att man svårligen från vertikalutbredningens synpunkt kan
särskilja mer än 2 klasser af djur med en gränslinie mellan dessas
utbredning, nämligen 1 i ttoralfaunan, som till stor del kan sättas
brackvattensfaunan, och den mera rent marina faunan eller om
man så vill det djupare vattnets fauna. Det bör dock märkas, att hela
Öresund är så grundt, att enligt den på andra ställen tillämpade
indelningen hela området skulle falla inom littoralzonen, Gränslinien mellan dessa
båda nämda zoner är i norra Öresund belägen på mindre djup än söderut,
d. v. s. littoralfaunan utbreder sig i de södra delarne af Sundet mera mot
djupet under det att den marina faunan drager sig tillbaka. Söderut torde
man sålunda finna denna gräns på omkring 12—15 m. djup och den
bildar därför på banken mellan Malmö och Saltholmen en fullständig
af-slntningsgräns för den marina faunan söderut. 1 norra delarne återigen
träffar man djur af rent marin natur på grundare valten.
Vegetationsbältet står till viss grad mellan de båda zonerna, så att det norrut, har
flera marina former, söderut mera inkräktas af brackvattensformerna.
Ålgregionens fauna är dock i allmänhet mest marin och äfven i
zostera-regionen träffas norrut flera marina former t. ex. Nassa, som söderut
söka sig ut på djupare vatten.
Orsaken härtill är att söka i de hydrografiska förhållandena.
Den baltiska brackvattenströmmen räcker vid den södra tröskeln och
samtidiga förträngningen mellan Saltholmen och Skåne ända till botten,
men när Sundet norr härom åter utvidgas, utbredes den och förtunnas,
så att déss verkningar ej sträcka sig så djupt. Nedanför eller utanför
gränslinien mellan littoralzonen och den öfriga delen är det i allmänhet
ej så mycket djupets betydelse genom ökadt vattentryck och dylikt,
som spelar någon roll, utan fastmera såsom redan framhäfts, botten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
