Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En särskild formation bildas af (O) Cercmtmm rubntm? som där
den förekommer bildar enformiga täta mattor. Den kallas af
fiskarebefolkningen “mossa“. Jag har tagit den flerstädes i stor mängd på
15 —16 m.f men på passande ställen (den kräfver fast botten) går den
mycket grundare.
En mycket utpräglad men jemförelsevis föga utbredd formation
är kalkalgernas, för hvilken Lilhothamnium är mest typisk. Dessa
former kräfva ren stenbotten och trifvas endast där strömmen håller botten
ren. Ini det egentliga Öresund kan Staffansbanks sluttning (22 —25 m.)
anföras såsom en typisk lokal. 1
Till slut vill jag anföra ett par former, som ej lämpligen låtit
sig inpassa någonstädes förut. Den ena af dessa är (n) (N) ÅscophyUmn
nodosum scorpioides, som jag endast anträffat en gång. Det är möjligt,
att det är denna form, som Örsted åsyftar med “Fucus nodosus varietas
ten u i or “ och som han träffat vid Ivullaberg. Den andra är en arktisk
form (N) Dichloria viridis, om hvilken jag ej vet, huruvida den kan
sägas vara formationsbildande, men den är vanligt förekommande. Jag
har t. ex. tagit den på Mytiltisskal.
Hvad algernas allmänna utseende angår synes detta tyda på, att
Öresund erbjuder dem gynsamma existensvilkor. De synas t. o. m., om
man jemför dem med exemplar af samma art från Bohuslän, öfverträffa
dessa ganska betydligt i storlek, isynnerhet tyckes detta kunna tillämpas
på Delesseriaformerna och Furcellaria.
Vänder man sig åter till skärskådandet af de här anförda för
mellersta Öresund typiska algernas geografiska utbredning, sä framgår
däraf ungefär samma resultat som erhållits vid behandlingen af det
djurgeografiska kapitlet. Visserligen vilja dessa undersökningar ingalunda
göra anspråk på att lemna någon framställning af Sundets algiloras
sammansättning eller geografiska härstamning, men det synes dock vara ett
ganska betydelsefullt faktum i alla fall, att af de här anförda formerna
endast tvenne saknas inom polarområdet. Alla de öfriga gå åtminstone
upp i det atlantiska florområdet af polarhafvet, men de flesta hafva en
ganska vidsträckt arktisk utbredning, ehuru äfven några på samma gång
förekomma temligen långt söderut. I hvilket fall som helst torde det
vara obestridligt, att Öresunds algiiora bär en högnordisk prägel och att
denna omständighet i sin mån bidrager till att styrka den ofvan
fram-stälda uppfattningen om Öresundsfaunans härkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
