Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Tillbakagående utveckling; degeneration. - Sköldkörtelns historia. - Progressiv utveckling. - Människans ställning i naturen. - Drag ur människans fosterutveckling. - De rudimentära organens vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket annat och bra mycket viktigare än
blott och bart kroppsdelarnas proportioner,
så kunna vi — i fall det öfver hufvud taget
vore behöfligt — tryggt åberopa oss äfven
på His såsom en auktoritet tör påståendet,
att skilda djurtypers likhet är betydligt större
på fosterstadiet än i utbildadt tillstånd.
Men vi kunna, som redan
nämnadt, gå ännu längre och
göra ett viktigt tillägg till
denna sats, nämligen: ju
yngre olika djurformers foster
äro, desto större är likheten
dem emelan. Sålunda kan
man ej afgöra, huruvida t. ex.
ett hundfoster på ett mycket
tidigt stadium hör till
ryggradsdjuren eller ej. Först
senare framträda sådana
karaktärer, att dess tillhörighet
till någon af de högre
ryggradsdjursklasserna blir tydlig.
Ännu något senare visar sig
dess däggdjursnatur. Därefter
framträder rofdjurstypen och
de utmärkande dragen för
hundsläktet, medan vi i
allmänhet ej kunna bestämma,
hvilken art af hundsläktet, 2
vi hafva framför oss, förrän
djuret blifvit framfödt. Hade
således His och vi valt yngre
embryoner för vår jämförelse,
så hade också
öfverensstämmelsen mellan dem visat sig
vara ändå mycket större.
Af lätt insedda skäl är vår
kännedom om de första
skedena af människans
fosterutveckling ännu något
bristfällig. För det man känner, har
man snarare att tacka en
lycklig slump än sådana
planmässigt genomförda
undersökningar,
träffande en stor del andra
djurformer. Som emellertid
utvecklingen af människan och
som vi äga be- B
Tills för kort tid sedan ansåg man sig
emellertid kunna påstå, att människofostret
äfven på ett ganska tidigt utvecklingsskede
företer en ganska anmärkningsvärd skillnad
från alla andra däggdjurs foster. Medan,
som vi förut (se ofvan sid. 28) lärt känna,
den s. k. andedräktssäcken på det tidiga-
Fig. 97. Människofoster: A 3 veckor gammalt, 4 millimeter långt. B 4 veckor
gammalt, 5,5 mill. långt. C 4 veckor gammalt (något mer utveckladt än B),
de högre däggdjuren i de sta- 8 mill. långt. D5 veckor gammalt, 13,6 mill. långè (efter His och O. Schultze).
dier, vi känna af båda, an-
tingen är öfverensstämmande eller likartad,
kunna vi med en till säkerhet gränsande
sannolikhet antaga, att äfven de allra första,
ännu ej iakttagna utvecklingsstadierna af
människofoster ej erbjuda några väsentliga
olikheter, utan antingen öfverensstämma eller
åtminstone äro väsentligen likartade med de
högre däggdjurens. En nyligen offentliggjord
undersökning rörande ett 3—4 dagar
gammalt människofoster bekräftar till alla delar
denna uppfattning.
ste stadiet hos öfriga ryggradsdjur är en ur
fosterkroppen fritt framträdande blåsa eller
säck, har man hos intet människofoster
funnit en qdylik fri andedräktssäck, utan är
denna innesluten i en stjälk (den s. k.
bukstjälken, fig. 96 A), hvilken från första
början är sammanväxt med andra af
fostrets höljen. Det är nu visserligen sannt,
att människan i detta afseende intager en
undantagsställning, men de under de sista
åren anställda undersökningarna hafva fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
