Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johanna.
Vi skulle inga egna konungar
Mer hafva — och ej mer en infödd herre?
Och konungen, som aldrig dör, han skall
Försvinna — som den helga plogen skyddar,
Som skyddar åkrarna och betesmarken,
Som de lifegna för till frihet åter,
Som ställer städerna omkring sin thron,
Som bistår svagheten och ondskan krossar,
Som är den störste, och ej afund känner,
Som menska är och dock barmhertighetens
Engel
Uppå en halfull jord; — ty kungars thron,
Som utaf guld och ädla stenar skimrar,
Är alla öfvergifnas värn — här står
Förbarmandet och Makten — och här darrar
Den brottslige, då trygg den ädle nalkas
Och smeker lejonet vid thronens trappa.
Th i
baillaud skydde konungen och allt hans rike!
Vi äre fredligt landtfolk, veta ej
Att föra svärd och tumla stridens häst.
Så låtom oss, i lydnad, tyst förbida,
Hvem segren oss till konung gifva skall;
Ty slagtningarnas lycka är Guds dom,
Oeh herre öfver oss är den, som smörjes
1 Rheims uti den helga Vårfrukyrkan,
Och sätter kronan på i Saint Denis.
Nu till vårt arbet! Kommen! På det närmsta
Allena tänkom! Låt de stora blott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
