Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 29 —
Men nöden denna gäng min tunga löser:
Du liar ej någon ling alt skänka mer.
Carl.
Vi aga ännu inånga rika länder.
Dunois.
Sålänge Gud det vill oeli Talbots svärd!
När Orleans är taget, Sire! då kan du
Med gamla Konung Rene’ vakta får.
Carl.
Pà denna Kung du jemt din qvickhet öfvar,
Dock var det denne Furste utan land,
Som konungsligt i dag beskänkte mig.
Dunois.
Dock icke med sin krona af Neapel,
För himlens skull! ty den skall vara fal,
Se’n han går vall med fåren, har jag hört.
Carl.
Han stiftat har för kärleken ett hof,
Der adle riddare sig samla skola,
Der Skönhet skall vid Oskulds sida herrska,
Och Kärlek i sin renhet blomstra upp —
Och mig han utvalt har lill Kärleksfursten.
Dunois (efter något
uppehåll).
Vanslägtad ur j.ig icke till den grad,
Att kärleks ljufva makt jag smäda skulle.
Jag efter honom nämns; jag är hann son"
Mitt hela arf uli hans rike ligger.
Min fader var ju Prins af Orleans:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
