Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 48 —
Oinfamnen nu hvarann med trogen kärlek,
Dà himlen sjelf förklarar sig för oss.
(Dunois omfamnar konungen.)
Carl.
Mitt tvifvel lösen upp och min förundran!
Säg, hvad betyder detta stumma alfvar?
livad verkade en sådan vexling?
Erkebiskopen {for er fram
Riddaren till
konungen),
Tala!
Raoul.
Min Kungl vi hade samlat sexton fanor
LothringUkt folk, ott stöta till din här,
Och Riddar B.uidriéour från Vaueouleurs
Var vår anförare. Då nu vi kommit
På höjderna vid Vermanton, och stego
1 dalen ned, som vattnas af Yonne,
Stod lienden framför oss re’n på fältet,
Och blanka vapen blixtrade bakom oss.
Kringslutne voro vi af tvenne härar:
Der fanns ej hopp att segra eller lly,
Och modet sönk hos dem, som tapprast voro,
Och aili, förtviflande, vill sträcka vapen.
Då Gheferne tillsamman sökte råd,
Och funno intet — se! då ställde sig
Ett sällsamt under fram för våra ögon;
Tv utur skogens djup så plötsligt trädde
En Jungfru fram, med hjelm uppå sitt hufvud ,
Liksom cu krigsgudinna, både skön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
