Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 134 —
(Tronipe.ter falla. in. Pä ett aj
konun-gen gifvet tecken, bjuda Härolderna
tystnad med sina lyftade stafvar.)
Carl.
Af Gud allen, som öfver alla he|rskar,
De Franska konungarne fått sin krona;
Men vi, förundransvärdt, på synligt satt
Mottagit kronan utur Herrans hand.
(han vänder sig till Johanna.)
Har står den gudasända, som er gaf,
Med himlens hjelp, er rätta konung åter,
Och bröt.det främmande förtryckets ok.
Röster bland folket.
Hell Jungfrun! Landets räddnrinna! hell!
Carl (till Johanna).
Om du af menniskor är född, som vi,
Så säg, hvad jordisk lycka helst du önskar!
Men om ditt fosterland är ofvan skyn,
Och om du strålarna uf himmelsk klarhet
Inunder bilden af en jungfru döljer,
Tag banden dä från, våra sinnen bort,
Och låt dig se, som himlarne dig skåda,
I heligt ljus, att vi tillbedjande
Må vörda dig i stofiet!
(En allmän tystnad. Allas ögon äro
fästade pä Jungfrun.)
Johanna (ropar plötsligt
till).
Gud! min far! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
