Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 168 —
Emot mig? — Ja! jag känner- allt igen.
Der är min kung — här ser jag Franska fanor—
Mill fana ser jag icke — Hvar är hon?
lag utan fanan icke komma vågar;
Hon af min Herre blef niig anförtrodd,
Och för hans thron jag iiråste lägga henne—■
Jag henne visa kan; jag bar den troget.
Carl (med bortvändt
anr-sigte).
Gif henne fanan!
[Man räcker henne fanan. Hon står
al–deles upprätt, med fanan i handen..
Himlen är upplyst af ett rosensken.)
Johanna.
Sen J der i luften
På ljusa moln den klara bågen skimra?’
Se, himlen öppnar sina gyllne portar,
Och glänsande hon står bland englars chor,.
Med verldens Frälsare invid sitt hjerta. —
Hon öppnar leende mot mig sin famn —
Jag lyftes re’n — mig lätta skyar bäfva,.
Och vingar ut från pansarskruden sväfva.
Upp! uppåt! — Jord! jag ofvan dig är höjd::
Dilt korta qval förbyts i evig fröjd.
(Fanan faller ur hennes hand... Hon ned»
sjunker död derpå. Alla sta i en tyst
rörelse. l’å en vink af Konungen
nedfällas stilla alla fanorna öfver henne,,
alt hon af dem blir alldeles höljd.
Täcke/set faller.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
