Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På häfdens blad föll mången gång min tår,
Jag lärde känna månget oläkt sår
Och huru mycket hjelteblod, som flutit.
Af helig kärlek lågade min håg,
Då med min blick jag följde hjelteskaran,
Som Nordens ära häfdade på våg,
Som styrde djerft förvägna vikingtåg
Och skydde skammen blott, men aldrig faran.
Jag vill ej plundra något af den glans,
Som hären vann kring minnesrika fanor.
Den bäre högt sin ärfda lagerkrans, –
Men ock af örlogsmannen bördsrätt vanns
Till svenska ärans segerstolta anor.
O, kunde våra fäders ädla drag
Ur det förflutnas grifter fram jag mana,
Och deras hjeltemod i storm som slag,
Och deras tålamod i nödens dag
På kraftens och försakelsernas bana!
Hur säll min lott! – ty redan tidigt brann
Min själ af kärlek för vår forntids-ära. –
Tag mot min sång, du dyra fosterland!
Fast lyran stämmes af en ovan hand,
Som vill ett offer blott åt Sverige bära.
Åt Sveriges flotta! – Är dess öde väl
Ej sammanlänkadt med vårt hemlands öden? –
Åt flottans blåa gossar och befäl,
Som älskat flaggan af sin hela själ,
Och för den kärleken ha trotsat döden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
