Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Östersjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mig tycks, att en stålklang, så ren och så klar,
Så skiftande dock och så präktig,
Af lif och af lust öfver böljorna far, –
Dess grundton är stark och är mäktig,
Hur vinden än vexlar i dur eller moll,
När böljorna slå emot skären.
Ack! hård är den kamp, som vid stormvågors svall
Af seglaren kämpas på hafven.
Lugn står han dock bakom sin bräckliga vall
Vid randen af djupblåa grafven
Och banar sin väg ibland dolda forsat,
När böljorna slå emot skären.
Han brottas med rasande vindarnes tropp,
Med strömmar och bränning och dimma.
Hur ofta, hur ofta är bleknadt hans hopp
I nödens och midnattens timma!
Bland dödlige ingen bevittnar hans strid,
Blott böljor, som slå emot skären.
Dock älskar han hafvet af hela sin håg.
Med farorna är han förtrogen;
Hans längtan står hän till den skummande våg
Från fredliga hyddan och plogen.
Hvad underlig tjusning der ligger också
I böljor, som slå emot skären!
Se! derför jag qväder med hjärtat i brand,
Min sång till att vågorna prisa,
Som manande vagga kring Skandiens land
Och vägen till storhet oss visa;
Som tusende sagor från forntida dar
Framklinga vid slag emot skären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
