Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Svenska Flottans minnen - Claes Uggla, på »Svärdet» 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men åter går striden på vågen
Mer högljudd än vindar i tågen
Af jagade drakarne gny.
Förgäfves den fege vill fly.
Han ser blott vidtgapande grafven
Djupt under sin fot – eller glafven.
Som öfver hans hjessa är höjd.
Kring »Svärdet», med flagga på mast,
Församlas, tätt slutna i hast,
En handfull behjärtade männer –
Claes Ugglas kamrater och vänner –
Och striden förnyas med fart.
Dock, skingrade, krossade snart,
Clerck, Grönvald och Dünkærk sig draga
Ur leken. – De voro för svaga,
Och »Svärdet» blir lemnadt allén’.
Men Ugglan var aldrig för god
Att fånga: – det kostade blod!
Fast Tromp och Nils Juel och flera
Ej tröttna att vildt kanonera,
I nätet han blir dock ej snärd.
Det spränges af tve-eggadt Svärd,
Högt svingadt på fradgande vågor,
Vid glans af förhärjande lågor,
Med död på sin härdade udd.
Som björnen, orubblig och fast,
Stod Uggla ännu, då med hast –
Hur hjelten än spejar och vakar –
Vid stäfven en brännare hakar
Sig lömskt och med flammornas sken
Omhvärfver de kämpande re’n.
Och lågor – en gnistrande kedja –
Båd’ bogen och topparne svedja –
Sjelf fienden bäfvande flyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
