Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några timmar på Kronborgs slott, den 29 Oktober 1658 - Tionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
llAttLBERC.
Jag lyssnat ock, om ej ett ökadt dän
Från hans kanoner skulle hit förnimmas.
Men fåfäng var min väntan, fruktar jag,
Ty rökens täta skyar skingras redan,
Och ögat, fastän mot sin vilja, ser
Vid stränderna af Hven ännu till ankars
De åtta skepp som ej bort vara der!
CARL GUSTAF (efter en stunds tystnad, med
stigande förtrytelse.)
Vid Gud! Jag tror den fege ligger stilla,
Orörligt tjudrad vid sin bottenkrok.
Han skall af hämden träffas. Skammen evigt
Hans minne följa skall, likt skuggan, som
Ej från den räddes sida kan förjagas!
(efter någon tystnad)
O, att i dag från polens snöfält hit
Med nordans vingar förts till Sundets stränder
Midvinters frost och lagt sin kalla hand
På domnad våg, i fjettrar henne slutit,
Och öfver Öresundet byggt, så fast
Som öfver Belten förr, af is en brygga
Åt Sveriges konung och hans tappra här!
Jag ville då på denna nya Bifrost,
I spetsen fram för mina gossar blå,
Till ryktets Valhall än en gång mig svinga,
Och dessa hafvets stolta jättar skulle,
Förr’n solen sjunker neder, varit tagna!
Men nu! Men nu står jag på stranden här,
Med mina segervanda regimenten,
Och måste maktlös, overksam, till trots
Af allt det mod som mina sjömän visat,
Bevittna våra fienders triumf!
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
