Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghols slottsruiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvad? men hvad? - Ur medeltidens natt,
Fram träder för den häpne vandrarns öga
Än en ruin - men hvars kontur så matt
Ur formlös grushög sig blott höjer föga.
»Folkungaflygelm nämns i bygden den,
Och äfven » Vasaborgen» - ty där bodde,
Som yngling, Erik. Nu blott finns igen
Kn mosstäckt spisel, hvilken hans man trodde
Och där, i höga fönstret just, kanske
Satt, troget väntande den ädle maken,
En skön furstinna. - Jag kan henne se,
Ännu i morgonväkten ängsligt vaken,
Sin själsstrid kämpa mellan hopp och sorg.
Ve dig I - Han till din famn ej vände åter.
Plan föll för brodershatet, Ingeborg! -
Din vålnad än sin flydda fröjd begråter.
I mörka hvalfven, djupt inunder jord,
Där förr grundmurad spishäll man lär funnit,
En afgrund gapar. - Efter sagans ord,
Skön jungfrun, som här uppe fruktlöst brunnit,
Sökt släcka sina kval i djupet där;
Och af dess hjärtblod, isadt uti döden,
Rann upp en källa, som man ännu ser
Där nere hvälfva sina dunkla flöden.
Dock - d röj om ej i sagodunklets famn:
Historiens solljus visar bättre vägen.
Kom! - Se på muren Carl den Tolftes namn,
Med svärdspets ristadt, efter säker sägen.
Då var han yngling, full af mod och hopp,
Han började sitt hjeltedrama bara.
Det speltes ut - det kräfde hjeltens blod,
Och multna ben blef snart hans tappra skara!
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
