Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första lärkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sett solen, midt i sitt segertåg,
Vid spegeln fängslad af vindlös vå<:
Mång nattens dimma fördrömma.
Ty, tjusar henne ej söderns prakt,
Ej lekkamraternas skara.
Hon ger blott troget på solen akt -
När vid dess eldblick, den klara,
Sig töcknen dela - när drifvans barm
I tårar smälter vid sunnan så varm,
Får lärkan till nordlanden fara.
Hör! Sången stämmes allt friskare opp,
Ju längre, på flykten mot norden
Och fädernehemmet, den samlade tropp
Sig svingar med fröjd öfver jorden
Snart äro de framme, och färden är slut
Den stranden, där vingade längtan förut
Var hemma nu hunnen är vorden.
Gläds, lyckliga! Gläds, en flyende stund!
Den nästa, dig hoppet skall svika.
Fritt kappas med vestan, på äng och i lund,
Och sjung om din sällhet tillika!
Du anar ej fara, ej list och forsat -
Blå hvälfver sig himmelen öfver din stråt,
Därunder breds jorden, den rika.
Men plötsligt en knall! - Då kväfves din röst,
Ditt hjärteblod isas, och vingen,
Förlamad, sjunker mot sargadt bröst,
Och du störtar ur syskonringen -
Vid vägen står jägarn, med bössa i hand:
»Nu våren jag bådat till Mälarens strand -
»Mer tidigt dess vittne sköt ingen!»
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
