Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bilder från Sofiero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dyster tvekamp mellan skilda bröder,
Med slutna hjelmar, fördes fordom här,
Hur än, dock, vid dess hågkomst, hjärtat blöder.
Sitt blad i våra häfder den begär,
Ty, äran, bofast i den höga norden,
I själfva broderstridens mörka natt,
Sin stjärna tändt. Hon spridt sin glans kring jorder%
Och sprider än - hon tycks blott lysa matt.
Af hjältar och martyrer, hvilken skara,
Med stålblank rustning eller blodig skrud,
På nattens vingar, liksom spöken, fara
Ur remnad mur, vid döfva klockors ljud!
An skrida de omkring på slottsborggärden,
Än i de höga präktiga gemak,
Och än åt sjön, att troget hålla vården -
De stirra vildt från högsta tornens tak.
Se! Där, vid tröga gångjärns gnissel, vrider
En port sig undan väktarns grofva arm -
Halfsläckta lampans sista flämtning sprider
Ett ovisst sken mot fönstrets marmorkarm.
Där skymtar fram gestalten af en kvinna,
Med kunglig hållning, fast med bleknad hy .-
Af svärmiskt vemod hennes blickar brinna,
De vilja jordens bittra minnen fly.
O, Englands stolta dotter, hårdt dig dömde
Ett oblidt öde och en kall gemål.
Med kärleksflamman lekande, du drömde -
Och brann till aska snart på hatets bål.
Kanhända världen, kall och utan skoning,
I din förnedring, dig fördömer än -
Men sången, han må tolka blott försoning
Och tända tröstens skymda ljus igen.
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
