Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Ferdinand den store - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cid blott icke (han var borta
I sin kärleks första dagar,
Sluten i Ximenes famn).
Men när snart han sändebrefvet
Och Fernandos råd förnummit,
Skyndar han och talar så:
»Ack, till edert rikes ofärd
Voren I, o konung, boren,
Om en annan makten ägde,
Medan dock I lefven häri
»Aldrig, aldrig skall det hända,
Då I lefven och jag lefver.
Ty, o konung, hvarje ära,
Söm af Gud gafs i er vårdnad,
Den att värna är vår plikt;
Hvem, som annat råd har gifvit,
Oklokt säkert rådde eder,
Ja, emot er heder ock,
Mana ut den, som er hotar,
Kunungens är maningsbrefvet,
Men utförandet hans stridsmäns;
Bjud dem ut! Jag slåss för er l
»Tänk, o Jfenung, och besinna,
Vi förvärfvat er Castilien,
Vi, med ära, gods och blod;
Förr också mitt lif jag gåve,
Innan främmande förtära
Rika bytet, som vi vunno,
Och vår dyra segers frukt.
Ty, o konung, få de något,
Eder blir snart intet, kvar.»
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
