Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Ferdinand den store - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och jag tackar Gud, som låtit
Än i dag mig äga krafter
Nog att till min dotter tala,
För att rena hennes själ.
Snart min ande mot sitt ursprung,
Jag det hoppas, frigjord höjes:
Men vid glöden af din ondska
Redan den sin skärseld haft:
Ty besinna väl, min dotter,
Var den sista stund i lifvet,
Till att mig så djupt bedröfva,
Väl ett utvaldt ögonblick?
»Afundsam mot dina bröders
Riken är du; kan ej fatta
Att med deras rätt till styret,
Äfven följer plikters tyngd?
Plikt att sina länder värna,
Plikt att visligt styra dem,
Därifrån är kvinnan fri,
De, med mycket äro arma,
Du, med litet, rik långt mera:
Ty prinsessor, hvilkas like
Ingen tror sig vara fullt,
Hvartill tjänar dem väl guldet;
De behöfva blott att lefva
Lugnt i klostrets enslighet.
>Väl är du min egen dotter,
Men en fåfäng dotter är du;
Föga allvarsamt mitt sinne
Varit då jag gaf dig lif.
Väl dig bar en ädel moder;
Men en elak amma närde
(Detta röjes på din klagan)
Dig som barn med dålig mjölk.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
