Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Don Sancho den starke - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att från sky m fen tvä oss rena,
Här jag står med mina söner,
Ej är tid att tala längre,
Tid det är att svärdet draga,
Re’n för länge dröjde vi.»
Och i samma stund han rifver
Likasom hans fyra söner,
Sorgens flor i tu; och klädde
Uti stålblankt harnesk syntes
Alla fem stå rustade.
Nu .sig sänkes hvarje hjässa,
Och förtalets röst förstummas.
Utur Infantinnans ögon
Tårar flyta.
Arias sad’:
»Nu min ädla Infantinna,
Värdes mig och mina söner
Taga an’; dem såsom kämpar
För Zamoras kränkta ära,
Mig, den åldrige, som råd.
Deras oerfarna sinnen
Eder nåd må stödja, lifva;
Därpå till ett tecken gif dem
Eder konungsliga hand.
Ack, en ringa gunst, som denna,
Är den ädle riddarns sporre,
Liksom knektens är hans sold.»
Huldrikt Infantinnan räckte
Åt de fyra unga kämpar
Fram sin konungsliga hand.
Då lopp eld ii deras ådror,
Nyfödd kraft i deras leder,
och församlingen bröt upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
