Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Don Sancho den starke - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Middag var det, då den siste
Sonen af gref Arias,
Dön Fernando trädde fram;
Fast och lungt han möter blicken,
Som pä honom stolt ses kasta
Nit hans bröders baneman.
Denne att med unge krigarn
Leka, mot den första stöten
Satt sitt bröst; den var ej dödlig.
Men med spillror utaf bägges
Harnesk snart sågs vapenplatsen
Öfversållad. Brustna lågo
Skranken redan; bådas hästar
Stöna, löddriga som snö.
Då man framtog morgonstjärnor,
Klubbor, hvilkas blanka eggar,
Blixtra uti bådas hand.
Och det första slag med denna
Af den starkare Ordona
På Fernandos hufvud föll.
Dödligt sårad (knappast mäktig
Att sin häst kring halsen hålla
Och i manens strån) han samlar
Kraft till än ett sista slag.
Han med mod till anfall rusar,
Men, emedan blod betäcker
Så hans anlete han träffar
Hästens tyglar blott, och hugger
Sönder dem. Sig hästen stegrar,
Kastar Lara öfver skranket -
Segeri Så från muren jublas:
Stridens domstol stilla teg.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
