Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Alfonso den tappre - XXXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men du honom såg i stället
Hellre gifva än mottaga -
Otacksamma furstar plågar
Intet sä förfärligt, som när
Goda undersåter öfva
Ädelmod - mot dem också.
Gå då, gå då, Don Alfonso,
Eder dom till straff dem lände,
Som i hofvets lättja vandra,
Icke Mohren till stor fara,
Ack, men mången ädel man,
Hvilkens maka falskt de locka,
Locka såsom unga hjortar,
Medan maken kämpar fjärran
För sin kärlek och din makt.
»Ve dig, ve dig, stolte konung!
Gunst och sanning aldrig trifdes
Rätt tillsammans på vår jord.
Du omringad går af hundar,
Hundar som i dag väl krypa,
Med vid första fel i morgon
Rusa att dig sönderslita.
Så omgifven är en konung,
Som af gunstlingar förbländad,
Själens synkraft mistat har.»
Så i vredesmod Ximene
Talade förutan afbrott,
Till dess ändtligt bittra tårar
Kväfde hennes klagoröst.
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
