Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Alfonso den tappre - XXXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just till följd utaf sin svaghet
Mannens aktning värda bli-,
Eftergifvenhet mot svaga
Är den starkes plikt; Ximene,
Låt de små sin vilja få.»
»Och juvelerna behålla?»
Gladt utropade de unga;
Och, ehuru annars faderns
Skäggväxt fruktande, nu täfla
De att honom kyssa få.
Därpå Cid två judar kallar,
Bjuder dem att sitta neder
Vid sitt bord med artighet;
Han af dem vill tusen gyllen
Låna emot tvenne kistor,
Bräddade med allt hans silfver,
Såsom fullgod säkerhet.
Dock, mot detta enda villkor,
Att ej öppna dessa kistor
Innan slutet utaf året,
Och dem först som pant begagna,
Om han då ej utlöst dem.
Mera tryggade vid namnet
Utaf Cid än vid hans kistor,
Båda judarne betalte
Strax till honom tusen gyllen
Pä besagda villkor; togo
Likväl hem med sig de tunga
Kistorna, dem Cid (så nöden
Tvungit honom) fyllt med sand.
Sörjde Cid väl öfver detta?
Ej det minsta. Nej, behjärtadt
Han på lyckan litade.
Upp, Ximene! Nu till kyrkan!
Jag vill viga mina vapen,
Mitt baner till Herrans tjänst!
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
