Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Alfonso den tappre - XXXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXXVIII.
Jpär stär Cid i vapen rustad l
Oviss hvad som månde hända,
Mohren svärjer vid Profeten.
Kung Alfonso nu får ångra
Att han Cid har förolämpat;
Men i .vapen Cid står rustad,
Tågar åt Valencia.
Där står Cid i vapen rustad;
Lutad mot sitt blanka slagsvärd;
Talar slutligt till Ximene -
Babiega tuggar betslet,
Väntande otåligt ryttar’n,
Och baneren högt i luften
Svaja manande till stid:
»Hvarför gråta, min Ximene?
Är vår kärlek då så flyktig,
Att den ej uthärda skulle,
Att vi skiljas någon tid ?
Tänk, en man är ju sin konung
Skyldig tjänst som plikt och trohet
Ät en rättvis, men som gåfva
Ät den, som är otacksam,
»Mod och klokhet är din arfsdel,
Dotter utaf hjälteätter,
Riddersmannen^ trogna maka,
Fri från vanlig kvinnosvaghet,
Så, Ximene, vare du.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
