Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Alfonso den tappre - XXXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livad jag skrifver visa aldrig
Ens den bästa bland väninnor,
Såsom jag ej heller visar
Dina bref åt mina vänner;
Ty emellan makar bandet
Är en öm förtrolighet.
»Aldrig kan man aktning vinna,
När man allting låter spörjas*
Eller genomskådas allt.
Makan, som ej mäktar tiga,
Gör sin make mycket ondt,
Gör sig själf därvid föraktlig;
Och likväl på husets aktning
Hvilar ytterst all dess makt.
»Skulle stundom svårt du finna,
Att, hvad mina bref förmäla,
Ej få yppa: ty ett glädjens
Budskap gärna säges ut:
Så förtälj det våra döttrar,
Att dem vänja till att tiga;
För sin faders skull, det vet jag,
Tiga de som muren visst.
»Tag ej råd af någon annan:
Eölj det råd, jag skulle gifvit,
Om jag varit hemma själf.
Och i svåra fall mig tillskrif;
Aldrig dig min penna sviker,
Ej mitt hjärta, ej mitt svärd.
»Tvä och tjugu mara vedis
Jag dig gifva vill om dagen;
Ställ därefter dig ; den sanna
Adeln ej består i snålhet,
Dock ej mer i slöseri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
